Redan på verandan med framdukat kaffe varnar Ralph Lundsten för att det blir svårt att skriva om honom.
- Jag har gjort så mycket: över 600 opus, 115 skivor, 12 egna filmer, flera böcker med mera.
Humöret är dock inget fel på, som vanligt känner han sig som 17.
- Pojkar blir aldrig vuxna. Kvinnor brukar säga det och jag håller helt med. Motion? Den enda sport jag idkar är att med raskt språng hoppa över sportsidorna i tidningen.
Slet på bondgård
Innan han upptäckte musiken som 17-åring präglades uppväxten av föräldrarnas skilsmässa och av hårt arbete på bondgården hos avlägsna släktingar i Norrbotten.
- Jag fick inte vara barn, jag var arbetskraft. Jag gjorde alla sysslor, mjölkade, slog med lien och var dessutom tidningsbud. Varje morgon cyklade jag tre mil, också när det var mer än 40 grader kallt. Jag blev glad när barndomen var över. Därefter har jag nog blivit barn för resten av livet.
Stor upptäckt
Med barndomen bakom sig begav sig den 15-årige Ralph till Stockholm, med tomma fickor och hjärtat fullt av hopp: Livet skulle upptäckas.
Sin största upptäckt gjorde han efter två år som typograf på Esselte. Han råkade höra en klassisk stråkkvartett på radio.
- Det var som att dra upp en rullgardin. Allt jag hade saknat i livet fanns plötsligt i musiken.
Snart kom han dock underfund med att klassiska musikinstrument hade sina begränsningar. De kunde inte beskriva det som finns inuti hjärnan - oändlighetens äventyr. I brist på elektroniska instrument mixade han i sin pionjära gärning musik i fyra vanliga bandspelare.
Kan man verkligen komma närmare oändlighetens äventyr med musik?
- Lyssna på lite Lundsten-musik så ska du se, den är till för det. Till och med på sjukhus och i terapier lindras ångest med musiken.
Sitt aldrig sinade flöde av idéer förklarar han med att han är en livsälskare som omfamnar livet med öppna ögon och komponerar dagligen.