Plats för sorg i Gardells "Glädjen"
I den nya föreställningen "Trafikplats Glädjen" möter publiken en sorgsnare, mer litterär Jonas Gardell. Samtidigt berättar Gardell att han börjar se slutet på karriären och kanske har skrivit sin sista roman.
Tillbaka på scenen. Jonas Gardell räknar med att turnera med nya ståuppshowen "Trafikplats Glädjen" i tre år. Premiär på torsdag i Stockholm.Foto: Fredrik Persson/Scanpix
Foto: FREDRIK PERSSON
I föreställningen kommer Jonas Gardell att tona ner skrattet och improvisationen och i stället låta själva texten stå i centrum.- Tidigare har det en blandning mellan flabb och sorgligt. Nu är det roligt på ett trevligare sätt men jag avstår från tokflabben. Det är jag mest nervös för. Ska det duga? Och för en gammal komiker att avstå - det är otroligt svårt.När Jonas Gardell pratar om sina olika projekt tar samtalet aldrig slut. Den 2 mars börjar hans redan omdiskuterade tv-serie om Gud, han skriver en annan serie med titeln "De av kärlek besatta", om 80-talets aidsutbrott, han jobbade i tolv år på boken "Om Jesus" och på torsdag är det premiär på "Trafikplats Glädjen" som ska ta honom runt landet i tre år.Hur är det möjligt?
- När jag inte har barnen jobbar jag jämt. Jag har inget socialt liv. Ett par gånger i veckan äter jag lunch med någon, men jag shoppar inte. Jag har inga hobbies. Jag går inte ut och tar en öl.- Visst låter det tråkigt? Nyligen sade jag till Mark "Varför pensionerar jag mig inte?" och han svarade "Men du tycker ju att det här är så roligt."Ser slutet
Ändå säger Gardell att han faktiskt börjar se slutet på karriären. En av sina verksamheter kanske han helt lägger på hyllan: den som gav honom hans genombrott, det skönlitterära författarskapet.- Det är fyra år sedan jag gav ut romanen "Jenny" och den skrev jag färdigt 2004. Jag har i princip inte skrivit prosa på sju år - och saknar det inte. Jag tycker att mina filmmanus och pjäser är mer intressanta än mina romaner.- Och jag vill överhuvudtaget ta det lite lugnare. Jag har kanske två shower kvar i mig. När nästa har premiär är jag 50-51 år, och en komiker är som bäst före 40. Jag börjar se fram emot pensionen. Jag är rik. Jag har råd. Men samtidigt är jag frikyrklig. Jag kan unna andra saker. Inte mig själv.