Att sitta på fik och dricka en espresso gillar han så mycket att det listas bland hans fritidsintressen, därav självepitetet fikagubbe. Cafébesök kläms in på lediga stunder, inte särskilt ofta nu när OS i London rycker närmare. För det är den där försmädliga OS-medaljen som saknas för att göra samlingen komplett.
Det är därför Jörgen Persson nu ligger i träning för sitt ofattbara sjuttonde VM, där han behöver rankas bland de 28 bästa för att få en direktbiljett till OS nästa år. Han rankas före VM som nummer 26.
Hur uppbringar man motivationen för att hålla på i 25 år?
- Framför allt tittar jag inte så mycket bakåt. Det underlättar, för visst är det rätt länge sedan många grejer hände. Sedan gäller det att sätta stora mål som VM och OS, för att bara spela i pingisligan hemma vore inte så motiverande. Och jag tycker att det är kul att jag fortfarande kan utveckla mitt spel, säger Jörgen Persson.
Försökte sluta
Faktum är att han officiellt har slutat två gånger redan. Första gången efter VM i Shanghai, då han blev tränare tillsammans med Stellan Bengtsson i Quatar. Det höll ett år. Sedan tänkte han dra sig tillbaka till familjelivet i Oslo efter OS i Peking.
Men verkligheten ville annorlunda och efter skilsmässan bestämde han sig för att satsa vidare på pingisen och ännu ett OS, samtidigt som han är långdistanspendlande pappa.
- Jag har snackat med mina barn, de är äldre nu, men en OS-satsning betyder ändå att man är borta ganska mycket. Men deras önskemål var bara att få komma till London och titta om jag kvalificerar mig, så det underlättar lite.
Om man ska tvinga honom till en återblick minns han framför allt de första stora segrarna, ögonblicken då drömmarna han slitit för i träningshallarna gick i uppfyllelse: första EM-guldet som 19-åring i Prag 1986, första VM-guldet som betydde "bäst i världen". Men också lagguldet 2000 då Jörgen Persson avgjorde matchen som gjorde att Sverige vann mot Kina.
Starka minnen
Minnena från Kina där han tränade som 15-åring 1981 är också starka.
- Det var väldigt speciellt. Träningen var enorm, framför allt i mängden och längden på passen, och det var man inte så van vid. Man lärde sig väldigt mycket och fick in lite av känslan för vad som krävs. Det har jag haft med mig hela vägen i karriären.
Dåtidens Kina skilde sig mycket från det Kina han skulle återse under OS.
- Det fanns en enda affär för utlänningar. Vi löptränade på gatorna och det var nästan bara cyklister där, knappt några bilar. När man kom till OS 27 år senare var det nästan overkligt.
Resorna, mötena med nya vänner och kulturer har varit en uppskattad effekt av den långa internationella karriären. Privilegierad är det ord Jörgen Persson använder om sitt senaste kvarts-
sekel inom elitpingisen.
- Det har varit en lång och kul resa, som inte har tagit slut än.