Ett flickrum tapetserat med bilder av New Kids On The Block. Ett sandigt landskap med karga trädstammar. Fotografierna är Ubah Musses privata och i monologen "Vem sover i natt? " delar hon med sig av sitt liv, en berättelse vi inte är vana vid att höra.
Född i Somalia
Ubah Musse är född i Somalia, men tvingades lämna landet när kriget bröt ut. Utan sina föräldrar hamnade hon på en flyktingförläggning i Småland tillsammans med halvsystern och hennes familj. Ubah misshandlades och tvingades arbeta hårt, och socialtjänsten gick emellan. Hon flyttades till ett grupphem i Oskarshamn, där ensamkommande flyktingbarn placerades i väntan på att man ska hitta nya hem till dem, exempelvis hos släktingar. Men Ubah blev kvar. Bara åtta år gammal stod hon utan föräldrar, utan något som ens kunde liknas vid en familj.
- Jag trodde så länge att jag skulle åka tillbaka och hade hela tiden så starka minnen, bilder av mitt hem och stunderna med min mamma. Jag minns fortfarande exakt hur det var när jag skildes från min mamma, både miljön och känslorna, säger Ubah Musse som i dag är 28 år.
Skrev till mamma
Det var på ett seminarium om den somaliska diasporan som Ubah Musse först kom i kontakt med Riksteatern. Producenten Josefin Lindberg blev nyfiken på hennes historia och tyckte att hon borde skriva ned den. Men berättelsen var redan nedskriven. När Ubah Musse lärde sig skriva skrev hon till sin mamma så fort längtan blev för svår. När vuxna i hennes närhet kom och gick blev skrivandet något att återvända till.
Med dramatikern Mia Törnqvists hjälp har texterna blivit en monolog och så småningom är tanken att det också ska bli en bok. Från början var 15 föreställningar planerade, föga anade man vilken längtan det finns runtom i landet efter berättelser som Ubah Musses. Nu är de uppe i över 40 föreställningar och har tvingats sätta stopp.
Trots att Ubah Musse är helt utan erfarenhet från teatern var det ett enkelt val att själv stå på scen. Det är hennes berättelse, ingen annan kan berätta den, menar hon.
Skolan - en trygghet
När Ubah Musse själv försöker formulera vad som som gjort att hon klarat sig så pass helskinnad i livet - en fråga hon är van att få - återkommer hon till de sociala nätverken. Hon ser alltid till att ha många människor runtomkring sig.
- Samtidigt är jag ensam. Ordet ensam låter dystert, men jag vet att i slutändan har det varit upp till mig.
På egen hand tog hon sig igenom grundskola och när det var dags för gymnasiet valde hon att flytta till Rinkeby, där hon fått veta att hon hade släkt.
- När jag tog studenten kände jag verkligen att jag var ensam. Mina vänner ville ordna fest för mig, men jag ville inte fira, bara vara för mig själv.
Skolan hade varit en trygghet för henne, nu stod hon helt på egna ben och ett av de första besluten hon fattade var att resa tillbaka till Somalia för att träffa sin mamma, som hon några år tidigare fått veta levde.
- När jag kom till Somalia var det så konstigt. Jag fick underliga blickar och förstod ingenting. Min mamma berättade att hon trodde att jag hade blivit såld eller mördad. Hon hade ingen aning om att jag var i Sverige, hon hade aldrig ens hört talas om landet.
Drömmen om Somalia
Ubah Musse återvände till Sverige, pådriven av mamman som inte kunde se ett liv för henne i Somalia. I dag vill mamman inte längre att Ubah ska komma och hälsa på, läget är så oroligt, men hon är mycket stolt över sin dotter. Själv har Ubah motvilligt släppt drömmen om ett eget hus på en bit mark i Somalia.
- Det är inte bara ni svenskar som blir chockerade av att höra om barn som hamnar ensamma i ett nytt land. Inte ens min egen mamma kan förstå vad jag har varit med om. Bara jag själv tycker att det är helt normalt.