Nyfikenhet driver Dieng
Skådespelaren från bland annat filmen Vägen ut, Lamine Dieng, började sitt yrkesliv som banktjänsteman i Senegal. Mötet med Sverige förändrade livet totalt. Fortfarande, elva år efter filmen Vägen ut, kommer folk ofta fram till Lamine Dieng och framför sin tacksamhet.
Skådespelaren, dansaren och konstnären Lamine Dieng kunde låta konsten och musiken spira när han kom till Sverige. "I Senegal betraktades kulturarbetare som flummighet", säger han. Foto: Maja Suslin/Scanpix
Foto:
Livet startade långt ifrån Sverige. I Senegals huvudstad Dakar. Idogt arbetade han som banktjänsteman i miljonstaden tills han i 25-årsåldern träffades av kärleken till en svensk kvinna och flyttade till lilla Byholma i Småland. Kontrasterna kunde knappast ha blivit större.- Dakar är en kaotisk storstad. I Småland mötte jag skog, vatten, natur. Renhet. Det var häftigt. Sedan behövde jag lära mig den nya kulturen, språket och stå ut med vintern. Det var inte svårt. I kulturmöten handlar det om att både ge och ta.Därför funderade han: vad skulle han kunna ge Sverige? Lusten till att måla och spela musik hade han länge hållit tillbaka. Kunde han släppa loss den i det nya landet?Drivs av nyfikenhet
- I Senegal betraktades kulturarbete som flummighet. Jag kände att jag hade lättare att bli accepterad som musiker och kulturarbetare i Sverige. Det första jag gjorde var att skaffa dukar och oljefärg.Det blev många abstrakta tavlor liksom utställningar både i Ljungby och Växjö. Skådespelarkarriären fick en skjuts sedan Dramaten ringde upp 1986 med erbjudande om en roll i Negerns och hundarnas kamp. Därefter följde en mångfald av kulturella jobb. Som teater- och filmskådespelare, koreograf, musiker, dansare och målare. Han har även arbetat som integrationsstrateg och föreläsare.Finns det någon röd tråd i ditt engagemang?- Lite förenklat kan man säga såhär. Jag är senegales och har därför dansen i blodet. Med mig har jag även glädje och känsla för färg. I allt jag har gjort och gör är det nyfikenheten som driver mig.För sex år sedan besökte han sitt hemland igen. Det han såg förmådde honom att medverka till att starta ett daghem, berättar Lamine Dieng.- Barn är mitt största engagemang. Barn ska inte behöva jobba eller dö tidigt. Barn ska förbli barn.
Namn: Lamine Dieng.Fyller: 60 år den 30 oktober 2010.Gör: Skådespelare, målare och föredragshållare om bland annat integration.Bor: Lägenhet i Stockholm.Familj: Två döttrar och två barnbarn.Karriär i korthet: Teaterdebut på Dramaten med Negerns och hundarnas kamp 1986. Bland hans olika jobb kan nämnas koreograf på Helsingborgs stadsteater 1989-1993, och integrationsstrateg vid Solna kommun 2003-05. Han har medverkat i ett tiotal filmer, bland annat som Kostas i Vägen ut 1999.Så firar jag födelsedagen: "Det blir nog en överraskning."Om att fylla 60: "Eftersom jag har varit dansare i många år känner jag av det i hela kroppen. Men även om kroppen har fått stryk är det inget fel på själen."Favoritfilm: "Svart katt, vit katt var en av mina största filmupplevelser."Favoritbok: I dödens väntrum av Sven Stolpe.Lyssnar helst till: "Jag är en allätare. Sting och Youssou N’dour är mina favoriter."Favoritplats: Ön Gorée vid Senegals kust. "Där finns det varken bilar eller motorcyklar. Där är man avskuren från världen."Fritidsintressen: Dokumentera, fotografera och klippa filmer. "Jag reser och gör korta dokumentärfilmer över resorna."Saker som engagerar: Människor och integrationsfrågor. "Ju mer jag reser desto mer ser jag att vi människor är nästan likadana. Det som skiljer oss åt är frisyren och ansiktet."Styrka: Nyfikenhet.Svaghet: "Jag kan ha lite bråttom ibland."Blir lycklig av: "När jag vet att barn mår bra och har tillräckligt med mat."
Så jobbar vi med nyheter