Maräng som kaka i sig är inte mycket att ha. Den smakar lite sött, fastnar i gommen och lämnar en ganska fadd eftersmak. Att samma kaka med lite vispad grädde, vaniljglass och chokladsås förvandlas till en av våra absolut mest uppskattade desserter kan tyckas märkligt, men så är det. På våra breddgrader kallas blandningen för marängsviss. På hemmaplan, det vill säga i Schweiz, kallas samma dessert för "vacherin".
Hårt skum
Det är inte svårt att baka egna maränger, men hela projektet kan förvandlas till en omöjlighet om man inte känner till ett par små knep. Egentligen består kakan bara av vispade äggvitor och socker. Äggvitorna ska vispas till hårt skum, och det låter sig bara göras om äggvitorna är helt rena från äggula. Knäck därför ett ägg i taget i en separat kopp så att du är säker på att ingen äggula följer med. När äggvitorna vispats fasta tillsätts först strösocker i omgångar under fortsatt vispning. Sockret måste lösa sig vilket tar en stund. Mot slutet ersätts strösocker med florsocker som löser sig direkt, det behöver alltså bara vändas ner.
Extra frasiga
För att lyckas med marängsmeten är det mycket viktigt att alla redskap är absolut torra. Undvik att vispa marängsmeten i plastkärl utan välj i stället en rostfri bunke, gärna med rund botten som är överlägsen just vid vispning. Uppfyller man dessa små krav brukar marängbaket inte bjuda på några obehagliga överraskningar eller svårigheter.
Lägg märke till att maränger inte gräddas i vanlig bemärkelse, utan snarare torkas i ugn. För att få extra frasiga maränger tillsätts en knapp tesked potatismjöl i den färdigvispade smeten. Vill man hellre ha en lite seg maräng tar man i stället några droppar vinäger som blandas med den färdigvispade marängmassan.