"Likriktning skrämmer mig"

En dag tog femårige Jens med sig pappas fina systemkamera till dagiset i Vilhelmina. Olovligen. Dagen ägnade han åt att fotografera såväl fröknar som barn. Det saknades dock film i kameran.- Jag minns att alla blev besvikna på mig.Därpå svalande intresset för fotografering under en förståeligt lång tid. Tio år senare stod han i en fotoaffär i Sundsvall och kände hur intresset för fotografering vaknade under sommarjobbet.- Jag tänkte att det var ett spännande sätt att kommunicera.Stark drivkraft
Med de intjänade pengarna lade han grunden till sin första, egna, systemkamera, en Yashica. Några år senare, med en betydligt mer avancerad kamera till hands, kom han underfund med hur han skulle kunna förena kameran med sin gryende nyfikenhet.- Kameran blev min biljett till olika världar. Med kameran kunde jag, till exempel, gå på en konsert och tränga mig in i den världen. Det blev intressantare när jag lämnade scenen och fotade bakom kulisserna.Drivkraften att vilja sätta ljus på samhällsfenomen vaknade i maj 1992, efter en omskakande upplevelse. I det då krigshärjade, laglösa Mogadishu träffade han en åttaårig pojke: Muhammed Abdul.- Han trampade på en mina eller en handgranat som slet sönder hans ena fot. Jag tog en bild på honom sittande med sin söndertrasade fot på en bår, medan han helt lugnt tittade på mig. Veckan efter blev bilden ett mittenuppslag i Expressen och fick ett enormt genomslag. Då kände jag att bilden är ett starkt kommunikationsverktyg, att det var möjligt att väcka engagemang för samhällsfrågor genom bild.Sedan dess upplever han sig allt tydligare i sin kommunikation, säkrare och bättre på att lyssna. Även samhällsengagemanget har växt sig allt starkare genom bildreportagen från världens mest utsatta hörn.- Jag brinner för det mångkulturella, mångetniska och mångsociala samhället och ser mig som feminist. Man måste inte vara flykting för att komma till Sverige, det räcker med att man vill komma hit för att söka sin lycka. Strävan efter likriktning skrämmer mig. Samhället mår bra av olika värderingar.Fastän Jens Assur under sina reportageresor bevistat farliga platser har han sällan känt sig rädd, vilket han gärna tillskriver ungdomens naivitet. Som trebarnspappa är han nu betydligt mer riskmedveten.- Nu handlar det om att även min familj ska känna sig trygg. Samtidigt tror jag inte att barn är gjorda av socker och smälter i regn. Jag skulle gott tänka mig en liknande resa till Mogadishu, men med en ordentlig konsekvensanalys först.

Information till våra läsare

"Likriktning skrämmer mig"

En bild förändrade livet för den prisbelönta fotografen och filmaren Jens Assur. Sedan han fotograferade en pojke i Mogadishu har han brunnit för samhällsfrågor. Engagemanget har blivit allt starkare med åren.