Det är lätt att känna sig befriad och upprymd inför Klara Lidéns tilltag. På Moderna museet bryter hon sig in, som museichefen Daniel Birnbaum säger. Eller ännu hellre, vänder in och ut. I stället för att låta besökarna gå in genom huvudingången som vanligt har hon låtit öppna den nödutgång som vanligtvis ligger helt dold i buskaget bredvid.
Plötsligt är vi inne i museets bakomverk, dess oglamorösa avigsida, i trappor som mer påminner om en lagerlokal än om ett tjusigt museum för modern konst.
Uppmärksammad
Daniel Birnbaum och intendenten John Peter Nilsson talar om Klara Lidén som en av Nordens internationellt mest uppmärksammade unga konstnärer, men också som en av de intressantaste. Redan innan hon gick ut Konstfack, 2007, blev hon uppskriven av New York Times och redan då hade hon också en tydlig konstnärlig linje.
Även de labyrintiska utställningsrummen på Moderna har hon ritat själv. Klara Lidén gick tre år på Arkitekturhögskolan i Stockholm och bytte till konsten efter att ha börjat jobba med svenska gatukonstnärer som Akay och Adams.
- Jag lever i arkitekturen varje dag och jag ville veta mer. Men jag ville få saker gjorda och på ett arkitektkontor tar det för lång tid. Och man måste få någons tillåtelse, berättar hon under det korta samtal som följer den välbesökta pressvisningen på Moderna museet.
Starkt besvärad av all uppmärksamhet stiger hon ändå fram och svarar artigt på några frågor.
- Vi fattar inte hur styrda vi är, säger intendenten John Peter Nilsson i ett försök att sammanfatta hennes konst.
- Hon uppmanar oss att se annorlunda på omgivningen samtidigt som hon tar upp frågeställningen om det offentliga rummet, som vi borde kunna använda gemensamt i stället för att vara främlingar i vårt eget rum.
"Utrymme"
Man skulle också kunna säga att Klara Lidén rensar bort, till och med utplånar, för att ge plats, inte åt sig själv utan åt alla andra, fortsätter han.
Första gången hon gjorde en installation på Moderna kom hon dragandes med hela bohaget från sin Stockholmslägenhet, inklusive spis och kylskåp. Nu visas det igen; hon tog det aldrig tillbaka.
- Den som är observant ser klisterlappen på kylskåpet där det står "Utrymme". Ge mig space, säger John Peter Nilsson.
Ofta jobbar Klara Lidén på gränsen till det otillåtna. Under nattliga räder på stan har hon rivit ner de tjocka affischlagren på annonsplatser. "Poster paintings" består av affischbuntarna vars feta årsringar av kommersiella budskap täcks att ett vitt påklistrat papper.
Ett videoverk från 2008 visar konstnärens långsamma men envetna moonwalk genom en nattlig förortsmiljö. Lågmäld, lite vemodig gitarrmusik kompar en person som gör sin egen dans på tvärs genom tillvaron, och som visar att den är fullt möjlig.