Lådor från en svunnen tid
Ingen tror väl på allvar att en skomakare alltid käkade biff eller en målare höll hungern ifrån sig med rimmad lax och spenat. Däremot fick yrkesrollerna ge namn åt olika så kallade lunchlådor. Allt hände i en tid då det där med att gå på restaurang var något helt annat än dagens självklara krogbesök.
Förr var lunchlådor inga formar i aluminiumfolie utan ugnsfasta porslinstallrikar med "öron".Foto: Dan Strandqvist
Foto: Dan Strandqvist
Den svenska matkulturen har en hel rad av olika rätter som skulle serveras på dessa tallrikar. De flesta är kopplade till maten på geografisk väg, som Bergslagslåda med kött och stuvade kantareller, Kalmarlåda med lammkotletter och Lapplandslåda med rökt renstek för att nämna några. En handfull är dedikerade till något hantverksyrke. Den mest kända är sannolikt skomakarlådan med sin biff på bädd av potatismos toppad med skinka, stekt lök och ett par klipp gräslök.Biffen lär symbolisera skosulan och gräslöken den sorts tränitar som skomakarna använde för att fästa sulan vid skon, så kallad pligg. Men hur man tänkte när man hämtade inspiration av en gammal doja när man skapade en maträtt är minst sagt svårt att förstå.Svensk mathistoria
Klart är att dessa rätter dök upp under en tid då restauranger var något fint. Tidigare hade rätterna allt som oftast presenterats med sina franska namn och det krävdes kunskap och smidig tunga för att beställa rätt från en matsedel. Sannolikt var lådorna ett sätt att bredda försäljningen mot nya målgrupper och det lyckades man verkligen med. Lunchlådorna var särskilt uppskattade just på lunchen och här kunde en duktig kock skicka iväg allt från gårdagens rester till något man skapat i stunden med bra förtjänst. Några lådor har skrivit in sig i den svenska mathistorien och här kommer några som säkert kan dyka upp än idag.