Korven tar revansch
Vad vore svensk husmanskost utan korv? Eller rättare sagt, vad vore västvärldens hela kokkonst utan korv. Här finns allt från enkel vardagskorv till handgjorda kvalitetskorvar med alla tänkbara kryddningar.
Isterband special. Ett redan stekt isterband behöver inte innebära att det ska kastas bort. Av resterna gör man i stället isterband special.
Foto: Dan Strandqvist
Korv kallades en gång i tiden för bjuga eller morbjuga som betydde något i stil med krokigt fett. Fjälster, det vill säga korvskinnet, som kunde vara både tarmar och matstrupar, hette på fornsvenska fialster vilket var detsamma som gömställe. Dessa krokiga, feta gömmor saltades hejdlöst eftersom rökning var en okänd konserveringsmetod till långt in på 1500-talet. Bättre korvar gick till herrskapsfolk eller försäljning. Tjänstefolk och beväringar fick nöja sig med korvar tillverkade på i huvudsak hackade senor och avskrap.Fusk med kryddor
Dåtida korvtillverkare såg sin chans att avyttra de hemskaste korvarna genom hård kryddning. Ingefära, peppar och allt vad man kunde uppbringa blandades ner i smeten. Inte i första hand för att åstadkomma en god smak, utan snarare för att maskera de långt ifrån smakliga köttrester man använt. Och precis som fallet är i dag slog marknaden bakut när man misstänkte fusk med råvarorna. Kryddad korv skapade misstankar och följaktligen var en okryddad korv det finaste man kunde bjuda. Det finns för övrigt teorier om att denna motvilja mot kryddor ligger till grund för svensk husmanskosts minst sagt måttfulla smaksättning.Se den som råvara
Det bästa knepet att få korven att smaka bra är att se den som en råvara. Kasta inte bara ner den i kastrullen eller pannan, utan tänk och sätt den i ett sammanhang. Det kan vara en sommargryta med tomat och paprika, grillad i sallad eller som den gamla krogrätten isterband special som från början var ett sätt att ta hand om redan stekta isterband.