Klenoderna kan ge separationsångest
Bo Knutsson har varit konst- och antikhandlare sedan han var 30 år och med i tv-programmet Antikrundan sedan starten 1988. Han kan fortfarande få ståpäls av vissa föremål och har svårt att sälja dem.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Samma nyfiken spänning inför nya objekt råder i Antikrundan, även om han på nära håll sett ägares drömmar gå i kras.- Då försöker jag att förklara bakgrunden för dem så skonsamt som möjligt.Det egna intresset för att handla väcktes tidigt under uppväxten i det västgötska Berghem. Som ensambarn hade han en nära relation till föräldrarna, som drev ett litet jordbruk liksom en auktionsverksamhet. Han minns såväl faderns ordspråk "handla bör man, annars dör man", som hur han själv hjälpte till under auktionerna. Medan fadern ropade ut hästar och fastigheter gick tioårige Bo med en väska på magen och tog betalt. En 27 grader kall vinterdag i Istorp fick den 13-årige kassören överta faderns roll och hålla i klubban.- Jag glömmer aldrig den dagen. Sälj hästen, sa pappa och gick in för att värma sig. Det gick bra. Från den dagen fick jag lösa av honom varje gång. Uppenbarligen tyckte jag om det för jag fortsatte.Hobby blev yrke
Med tiden grodde intresset inte bara för hästar, utan även för frimärken, böcker, konst och antikviteter. Men passionen förblev länge en hobby. I avsaknad av en lämplig antikvitetsutbildning, ekonomiutbildade han sig.Som nationalekonom arbetade han på länsstyrelsen i Vänersborg fram till fyllda 30. Karriärmöjligheterna fanns i Stockholm, långt borta från den allt sjukligare fadern. Bo Knutsson bestämde sig för att stanna nära sin far och att hänge sig åt hobbyn. Och på den vägen är det.Långsint ibland
Förtjusningen i objekt har dock en avigsida: Separationen.- Det värsta är att sälja vidare ett objekt som jag är väldigt förtjust i samma dag som jag köpt det, innan jag har fått prata och bekanta mig med det. En katastrof! När sådant händer är jag långsint och snackar mycket om objektet. Det kan bli ganska tjatigt.För det mesta är han dock enligt egen utsago trofast, jovialisk och optimist till sin läggning.- Jag är nyfiken på livet och gillar att laga mat. Hade jag inte blivit antikhandlare, hade jag blivit krögare och inte släppt ifrån mig spisen.
Aktuell: Med ny katalog om historiska bestick som visas upp på mässan Grand Antiques 11-14/11 på Nordiska museet.Karriär i korthet: Ekonomutbildning vid Göteborgs universitet och högskolan i Linköping 1966-1971. Arbete vid regionala ekonomiska enheten på länsstyrelsen i Vänersborg 1971-1975. Antikhandlare sedan 1975 och sedan Antikrundans start 1988 har han medverkat i 150 program. Är från och med i år vice ordförande i Internationella Konst- och Antikhandlarföreningen (CINOA), där han de senaste fem åren varit ordförande.Favoritobjektet: Gustav II Adolfs praktskåp som kan skådas på Carolina Rediviva universitetsbibliotek i Uppsala. "Det skåpet skulle jag kunna leva med."Favoritfilm: Millenniumfilmerna.Favoritbok: Paulo Coelhos Alkemisten.Lyssnar helst till: Jazz och klassisk musik.Favoritplats: Paris. Och den italienska skidorten Champoluc.Fritidsintressen: Utförs- och långfärdskridskoåkning.Bästa hemmasysslan: Matlagning. En försiktigt vändstekt abborre och vilträtter hör till favoriterna.Saker som engagerar: "Orättvisor i samhället och oprofessionalism."Styrka: Envishet och optimism.Svaghet: Tidsoptimism, tar på sig för mycket ibland.Blir lycklig av: "Umgås med goda vänner över en god måltid och gott vin. Goda vänner är den viktigaste gåvan man kan ha."
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!