Olle Ljungström är lika mycket ordmänniska som musikmänniska. Det fattar man på hur han liksom väljer orden och formuleringarna så att en ljungströmskt humoristisk effekt uppstår. Dessutom skruvar han gärna till det med någon överdrift på slutet, levererad på valfri dialekt, som om han försöker undvika att bli alltför seriös. Och möjligen också för att han är lite trött på sina egna intervjusvar efter drygt 30 år som popstjärna.
På frågan vad han, pop-Sveriges stora inspiratör, själv går igång på svarar han (med pipig röst):
- Natuuuren och dess vanvettigt dansanta älvor!
Bara för att tillägga (med sin vanliga röst, även den ganska ljus):
- Nej men vafan, jag inspireras av kul och läskiga och sanslösa prylar. Snygga tjejer och fula brudar och djur med larviga namn.
Fåfängan får bränsle
Snart släpps en biografi om honom, full av hyllningstexter från den ena kända kulturpersonligheten efter den andra. Olle Ljungström tillhör inte Sveriges mest säljande artister, däremot har han förmodligen mer inflytande än de flesta på hur andra svenska artister låter. Han medger att han ofta kan höra på musiken att personen bakom har lyssnat på hans skivor.
- Och ibland är det kul och ibland känns det dumt bara. Min fåfänga får naturligtvis bränsle, men samtidigt kan det verka lite hårresande att vissa saker betyder så mycket för folk. Jag har å andra sidan stulit allt jag har gjort, så i slutändan jämnas väl det där ut.
Hårt liv
Artistkarriären har rullat på sedan bandet Reeperbahn började ge ut skivor på 1980-talet. Han har alltid varit respekterad som musiker och textförfattare, men har också uppmärksammats för en destruktiv livsstil med mycket alkohol och droger.
Varför har du farit så hårt fram med dig själv?
- Från början tyckte jag inte att verkligheten räckte till. Det var inte tillräckligt roligt i verkligheten. Och det kan jag i och för sig fortfarande känna, även om jag inte nödvändigtvis behöver ta i med en sådan inlevelse, säger Olle Ljungström som numera har slutat med droger och dricker stillsamt, som han säger.
- Jag är förvånad över att jag lever - naturligtvis, det tror jag att ganska många är. Åtminstone 25 procent av dem som kommer och tittar på när jag spelar gör det bara för att se om jag ska dö på scenen!
Han är medveten om att han åldras och gör sig lustig över jämnåriga som försöker leka tonåringar. Själv menar han sig ha haft ungefär samma stil hela livet, varken tonåring eller vuxen svensson.
- Jag älskar mitt liv som farbror. Jag tycker om när barn säger farbror till mig! Däremot har jag inga referensramar för hur det är att åldras, jag umgås inte med andra människor på det sättet, säger Olle Ljungström.
- Jag har aldrig riktigt förändrat mitt sätt att vara på, på gott och ont. Enda skillnaden är att jag bor på bättre hotell, äter bättre och är rikare nu än när jag var tretton.