Det är inte alla som har fått känna på att bli utskälld av 39 genusforskare på DN:s debattsida. Men det har Susanna Hakelius Popova, som kulmen på mediastormen runt hennes bok Elitfeministerna som kritiserade radikalfeminismen i Sverige.
- Det är i alla fall en livserfarenhet, säger hon med ett självironiskt garv.
Den attityden är kanske lättare att inta om man är van att ha det hett om öronen. Susanna Popovas böcker och artiklar handlar inte sällan om kontroversiella ämnen, och hon kan vara rätt ensam på barrikaderna när hon argumenterar på tvären mot konsensus i debatten.
Uppriktighet kostar
Men hon är inte ute efter att provocera utan tycker framför allt att det är viktigt att förhålla sig kritisk. Det är få som törs stå för sina åsikter offentligt, menar hon, och därmed blir det onödigt ensamt och svårt för dem som faktiskt vågar höja sina röster.
- Jag fick en gång ett pris för visat mod i samhällsdebatten. Och jag tar gärna emot pris, men jag tycker inte att det är modigt att säga vad man tycker. För mig är det normalt. Och då får det ibland kosta skjortan, vilket jag kan tycka att det har gjort också.
Unga narkomaner
Skepsisen till konsensustänkandet och det moderna projektet har hon med sig sedan uppväxten i ett intellektuellt medelklasshem. Den fick ännu mer näring under några års arbete med avgiftning av narkomaner och på en psykosavdelning för tonåringar.
- Det finns en brist på ödmjukhet inför andra människors värdighet och rätt att vara som de är. Det är märkligt vilken extrem hårdhet man kan visa mot svaga människor, bara för att de inte kan yttra sig, för att de inte har en röst, säger hon.
Åsikter ger vänner
Det är heller inte så att alla blir ens motståndare när man sticker ut hakan, försäkrar hon.
- Efter Estoniaboken fick vi ett jättefint handskrivet brev från en dam som sa att hon grät hela tiden när hon läste boken. Och då förstår man att även om Sjöfartsverkets generaldirektör hoppade på oss stenhårt så betydde det väldigt mycket för människor att vi försökte berätta hur det kunde hända.
För närvarande ligger Susanna Popova lågt med journalistiken och ägnar sig åt rollen som rådgivare i mediafrågor. Det mest omvälvande i livet är att yngsta barnet har lämnat boet för studier i USA. En tillvaro som i 25 år har präglats av en mammas dagliga sysslor håller plötsligt på att förändras.
- Det är en sådan otroligt stor sak att bli förälder. Och då blir det självklart också en väldig förändring när det inte längre är någon hemma som väntar på att man ska laga mat eller som behöver prata en stund. Det är helt enkelt en ny fas, och jag måste hitta ett nytt sätt att vara "jag" på.
Hur hoppas du att ditt liv förändras?
- Att jag reser mer, och att jag läser mycket mer än jag har hunnit göra de senaste 25 åren. Sedan har jag tänkt: Tänk om jag kommer att skriva den där romanen nu?