Hon slåss mot konventionerna
En heterosexuell man som blir förälskad i en annan man. En lesbisk värld där hetero är undantaget från normen. En familj där hustrun misshandlar mannen. Regissören Susanna Edwards gillar att ställa invanda perspektiv på huvudet.
"Keillers park" är första spelfilmen från dokumentärfilmaren Susanna Edwards. . Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Foto:
Men filmen är ingen dokumentär. Susanna Edwards har utgått från dådet i parken men därifrån skapat en berättelse som mer handlar om kärlek än om död; en passionerad, ohejdbar kärlek som samtidigt är en kärlek med förhinder, en kärlek som slåss mot konventioner, förväntningar - och just hat.
För Peter (Mårten Klingberg) lever i ett straight, medelklasstabilt äktenskap när han en dag möter Nassims (Piotr Giro) blick.
- Det där kan jag verkligen identifiera mig starkt med, säger Susanna Edwards.
- Man lever sitt liv och tycker det är hyfsat bra och trevligt och så plötsligt möter man bara den där människan, den där blicken som får allt att rasa omkring en och så flyger man på moln och ser världen och sig själv på ett helt nytt sätt - och så är det FEL person. Fel för omgivningen, fel för ens närmaste, opassande och skamligt och fult.
Bejakar och förnekar
Susanna Edwards talar om det inre dilemmat i att bejaka sig själv och samtidigt vara tvungen att ta avstånd från sitt tidigare liv.
- Man sätter så mycket på spel, riskerar så mycket. Det kräver mod. Men för att leva ett fullödigt liv har man inget val, även om omgivningens dom blir hård. Under inspelningen läste jag klassiska olyckliga kärleksberättelser som "Anna Karenina" och "Romeo och Julia". På den tiden var det kärlek över klassgränserna som var starkt tabubelagt, nu är det kön, religion och etnicitet som gör det så laddat.
Och det som i filmerna är ett lyckligt slut är ofta bara en början. Peter i "Keillers park" är präglad av sin strikta uppfostran. Att bejaka sig själv är för honom ett gigantiskt steg.
I ryggmärgen
- Vad som också var spännande att utforska i det här arbetet är att när man väl träffat den här människan som öppnar ens hjärta, när man har paradiset i knät, är det ÄNDÅ inte alltid så himla lätt att leva ihop. Peter har den här konservativa uppfostran i ryggmärgen. Han kanske inte sympatiserar med den men den är en del av honom. Hur hanterar han det?
Trilogi
Susanna Edwards ser "Keillers park" som första delen av en planerad trilogi. Film nummer två ska handla om lesbisk kärlek och trean om ett förhållande där det är kvinnan som misshandlar mannen.
- Jag vill göra en film där flatvärlden är det självklara och hetero är det konstiga. Det vore ett spännande perspektivskifte, och det finns så mycket energi mellan kvinnor som jag skulle vilja se uttryckt. Den handlar väl om mig också.
- Sedan finns det något i misshandelspsykologin som griper mig väldigt hårt, även om jag själv inte varit utsatt för det. Jag kan helt klart känna igen mig i både förövar- och offerrollen. Den ska handla om en man som blir slagen av sin fru eftersom det är vanligare än man tror men extremt tabubelagt. Varken socialen, polisen eller vårdinstanserna tar det på allvar; "sjåpa dig inte, kan du inte hantera din kvinna?"
Du kommer att få kritik för att du fokuserar på en liten minoritet i stället för på alla misshandlade kvinnor.
- Kritik får man alltid vara beredd på att ta.
Bor: Söder om Stockholm
Utbildning: Filmvetenskap på Stockholms universitet. Nya filmskolan, Dramatiska institutets regilinje 1989-91.
Filmer i urval: "I skuggan av solen" 1996
"Mias sommar" 2000
"Respect!" 2000
"Fackklubb 459 (Sista striden på Bagarn)" 2004
"Keillers park" 2006