I fikarummet sitter man på stor kunskap i vår kulturhistoria - bokstavligen. Här står stolar från alla tidsepoker i en salig blandning för att eleverna ska få närkontakt med historien. Allt från vår kanske mest älskade gustavianska era till den mer föraktade nyrokokon.
- När man läser konsthistoria ligger tyngdpunkterna på arkitektur, måleri och skulptur. Möbler har inte varit så intressant, antagligen för att det är ett hantverk som inte ansetts lika intressant, säger Ulla-Karin Warberg, intendent på Stockholms Auktionsverk och lärare på Antikskolan.
400 eleverHär kan den som vill skola sig till antikexpert på högskolenivå. Detta sedan i höstas då baskursen ges i samarbete med Södertörns högskola. Och intresset är mycket stort. För närvarande går cirka 400 elever i de olika kurserna, de flesta på dagtid.
- Många yngre läser parallellt med andra högskolestudier, men så har vi en hel del äldre studenter som skolar om sig, eller som läser för det höga nöjets skull.
Antikviteter och kunskaperna om dem har blivit ett riktigt folknöje.
- Jag tror att det beror på spänningen. Att ta reda på ett föremåls historia är som ett detektivarbete. Den som lärt sig det har fått verktyg att koda av en hemlighet, säger Ulla-Karin Warberg.
BagatellHennes kollega och huvudläraren Jonas Liljequist håller med och menar att den vanliga konsthistoriestudenten får pinsamt lite undervisning om möbler och andra föremål.
- På en 40-poängskurs har man kanske fått se en gustaviansk stol och en i rokoko. Möblerna har alltför ofta betraktats som en bagatell i konsthistorien.
Själv brinner han för ämnet och visar stolt upp en del av en nyrenässansstol han hittat i ett grovsoprum, och som nu får tjäna som undervisningsmaterial.
- Titta på den här stolsryggen, och jämför med husfasaden på andra sidan gatan. Ser du likheterna? Undrar han.
- Från ett föremål som helt saknar kontext kan man bygga upp en hel värld. Det är det våra elever får uppleva.