Göran stortrivs i strålkastarljuset
Tidigare justitiekanslern Göran Lambertz är ingen blyg viol precis. En het debatt följde efter hans påstående om att det finns poliser som ljuger, men han tycks han inte lida av att befinna sig mitt i stormens öga. Tvärtom, hans självhävdelsebehov och fåfänga gör att han stortrivs, avslöjar han.
Foto: Kerstin Carlsson
Sedan dess har uttalanden, debatt och stormar avlöst varandra. Men Göran Lambertz står pall när det blåser snålt. Visst förnimmer han adrenalinet pumpa, men rädd eller stressad är han knappast.- När jag känner att jag har rätt slår jag tillbaka så hårt jag kan, för jag vill att alla ska förstå det. Det är inte alls svårt, snarast stimulerande. Det är ganska roligt med strålkastarljuset, jag gillar att vara uppmärksammad. Det beror kanske på något självhävdelsebehov eller på personlig fåfänga.Uppväxt i Kisa
Så har det inte alltid varit. Under uppväxten i Kisa (pappa järnvägstjänsteman, mamma sömmerska) var han förvisso duktig, tongivande och självsäker, men alls inte så debattlysten och färgstark. Juridik blev det eftersom han under sitt studentutbytesår i USA fattade tycke för diplomatyrket. Engagerad
En vän rekommenderade då juristutbildningen. Tids nog tjusades han av juridikens problemlösning, språk och logik. Så tillbringade han sin undanskymda tillvaro, fullt nöjd fram till intervjun i Sveriges radio.Men Göran Lambertz ångrar ingen av stormarna, utom möjligen en. Han erkänner att det var fel av honom att som JK engagera sig i resningen av den livstidsdömde Veija Borg.- Men jag ångrar inte att jag gjorde det, eftersom jag följde mitt samvete. Det brukar jag göra, kanske lite väl mycket i min yrkesutövning. I vissa fall måste man agera mot sitt samvete, hålla sig till sin roll och lägga band på sig själv.Därmed inte sagt att den nytillträdde domaren i Högsta domstolen i fortsättningen tänker gömma sig i något hörn.- Jag har inte planerat några sensationella utspel, men jag tänker svara på frågor så länge de inte strider mot mitt uppdrag.
Namn: Göran Lambertz.Fyller: 60 år onsdagen den 17 februari 2010.Gör: Nybliven domare i Högsta domstolen. Dessförinnan justitiekansler (JK).Bor: Uppsala.Familj: Hustrun Susanne och tre vuxna barn - Petter, Karin och Hanna.Aktuell: Domare sedan 16 november 2009. Fristående kolumnist i Upsala Nya Tidning sedan 30 januari i år.Karriär i korthet: Tingsnotarie vid Uppsala tingsrätt, hovrättsfiskal vid Svea hovrätt, universitetslektor vid Uppsala universitet, utredningssekreterare på justitiedepartementet 1982-87, adjungerad ledamot och assessor vid Svea hovrätt 1988-89, rättssakkunnig, kansliråd, departementsråd och rättschef på justitiedepartementet 1989-2001, JK 2001-2009.Så firar jag födelsedagen: Med en fem veckor lång födelsedagsresa till Sydamerika. Själva firandet ska äga rum på en restaurang i Santiago de Chile tillsammans med hustrun och sonen.Om att fylla 60: "Det känns ganska bra, bättre än att fylla 50. 50 kändes gammalt. Nu har jag vant mig."Favoritfilm: Krzysztof Kieslowskis Den röda filmen.Finns inte i garderoben: Dyra märkeskläder.Så rensar jag tankarna: "Jag ser framför mig en bild från ön Furillen (nordvästra Gotland) över havet mot öster. Sedan somnar jag."Vill inte ha i födelsedagspresent: "En bok som jag inte vill läsa."Bästa hemmasysslan: Stryker skjortor.Saker som engagerar: Hopplöshet.Styrka: Förmågan att skilja mellan stort och smått.Svaghet: Fåfängan.Favoritplats: "New York. Där kan jag vara alldeles i fred och känna mig i världens centrum. Människorna är tillåtande och allt kan och får hända - en härlig stämning!"Lyssnar helst till: Lars Winnerbäck.Läser helst: Torgny Lindgren.Blir lycklig av: "Av en fantastisk fotbollsmatch. Zlatan (Ibrahimovic) spelar för Barcelona så jag hejar på dem - och på hemmalaget sedan liten, Åtvidaberg. Så kul att de har gått upp i allsvenskan!"Blir rörd av: "När konst och annan kultur beskriver verkligheten på ett sätt som överträffar verkligheten själv, som exempelvis i Lukas Moodyssons film Mammut."
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!