Går mot strömmen
Man talar om en manuskris i svensk film. Kanske finns lösningen i arbetsformer som Manusgruppen, där trettio viljor tillsammans mejslat fram en berättelse - "Kärringen därnere".
Grupparbete. Ulla Johansson, Hampus Pettersson, Ann-Mari Pantzar och Andrés Dominguez Lopez ingår alla i Manusgruppen som tillsammans skrivit "Kärringen därnere".Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Foto:
Visst - eller en grupp på trettio människor av alla åldrar, kön och ursprung som skriver en historia som korsar gränser på samma sätt som gruppen själv.
I går var det premiär för svenska filmen "Kärringen därnere". Den är skriven på just det sättet, av manusgruppen Manusgruppen, och började som ett samarbete mellan regissören Ragnar di Marzo och en grupp äldre med bas i Orminge utanför Stockholm.
- Vi började träffas hösten 2000, och ett år senare kom det in ett gäng ungdomar också, säger Ulla Johansson, 81.
Pratade i mun
- Redan från början var det en historia med en pensionär i huvudrollen. Vi skrev hemma, sedan träffades vi och pratade i mun på varandra. Efterhand utvecklades det; det var tänkt som en berättelse om en mormor som gav sig ut på ett sökande i undre världen, men den idén visade sig inte vara tillräckligt filmisk.
Pensionär på kant
I stället kom "Kärringen därnere" att handla om pensionären Magda (Gunvor Pontén) som lever lite på kant mot det mesta tills hon en dag hittar Dana, en flykting som gömt sig i hyreshusets källare. De två utvecklar en försiktig vänskap alltmedan Danas förflutna och rättssamhällets fångsthåv kryper allt närmare henne.
- Från början var filmen ett riktigt lågbudgetprojekt. Vi trodde att vi skulle ha 250 000 kronor i budget och att vi i gruppen själva skulle få spela rollerna. Men så fick vi pengar av Filminstutet och allt blev större och helt annorlunda; det är helt otroligt att vår film ska gå upp på bio i trettio städer, säger Hampus Pettersson, en av Manusgruppens yngre medlemmar.
Alla som skrivit vet hur svårt det kan vara att enas med en enda medförfattare. Hur lyckas man hålla ihop trettio olika skrivande viljor?
- Tekniken har varit att vi träffats och brainstormat, så har vi fått "hemläxor" att skriva och sedan har en dramaturg kommit och mejslat fram det som fungerat. Ragnar di Marzo har en fantastisk förmåga att få folk att känna sig delaktiga, säger en annan medlem, Andrés Dominguez Lopez.
- Det fina var att vi inte hade statusproblem inom gruppen. Alla fick säga sitt utan att bli nertryckta. Det behövdes inga omröstningar om idéerna, valen kom naturligt.
"Upplevt alla åldrar"
Har då Manusgruppens arbetssätt bidragit till en större förståelse mellan generationerna? Svaret från gruppen är ett unisont ja.
- Jag tror att ni förväntade er att vi skulle vara lite senildementa, säger Ulla med ett leende mot Hampus och Andrés.
- Men jag har varit i alla åldrar, upplevt alla åldrar och förstår alla åldrar.
Så jobbar vi med nyheter