Frank Andersson ger sig snart ut på en föreläsningsturné om det syndrom han på eget initiativ testades för. Adhd brukar beskrivas som en uppmärksamhetsstörning med överaktivitet. När Frank Andersson fick diagnosen fick han också svar på en del frågor om sig själv. Varför han kunde glida bort under samtal och inte höra ett ord av vad den andra personen sa. Hur han kunde leta efter nycklar och mobiltelefon fast han hade dem i handen. Men också hur han kunde uppbringa styrkan att gå från inte särskilt talangfull brottare till elitidrottsman i världsklass.
- Det man är intresserad av blir man jävligt bra på. När man fastnar för något så är man otroligt intensiv, och det blev jag eftersom jag tyckte att det var roligt att träna, säger den trefaldige världsmästaren.
- Jag tror inte att jag hade klarat av att komma så långt om jag inte hade varit så envis, och det är på grund av adhd.
Rädsla förstör
Tretton EM- och VM-finaler, sju guld och sex silver talar sitt tydliga språk. Frank Andersson är en av Sveriges genom tiderna främsta idrottare och karriären gick som smort under 1970-talet och in på 1980-talet. Förmågan att ta sig till final handlar om psykisk styrka, menar han. Man får aldrig bli rädd, och man måste tycka att det känns roligt.
- Det är dags att sluta när man känner pressen och blir rädd för det man ska göra. Då är pressen för stor och du får inte ut det du kan ge. Att fega sig ur en match kan man inte göra, det går inte.
Varför la du av?
- Just av den anledningen, det var inte längre roligt och pressen blev för stor, säger Frank Andersson.
Han liknar känslan vid jaktscenariot, när man tittar bakåt och ser drevet komma. Psyket utsätts för en press som man måste kunna hantera.
- Känner man att det blir jobbigt så ska man lägga av, för då agerar man inte på samma sätt på mattan. Då blir det ett annat sätt att brottas och det är inte längre jag. Då är det dags för någon annan att ta över.
Vill flytta hem
På frågan om han ångrar något blir svaret ett skämtsamt: "Massor. Det kan jag skriva en bok om", utan att han direkt vill gå in på detaljer. Höjdpunkter från idrottskarriären är heller inget han går igång på att prata om.
- Höjdpunkter, det är barnen. De hänger med, det är något man kan ta på. Även om de blir äldre är relationen alltid skön. Det andra är bara historia.
Barnen gör också att han nu vill flytta tillbaka till Sverige, efter att ha bott i Madrid ett längre tag. Flytten ska bli av till hösten är det tänkt. Framtidsförhoppningarna är blygsamma.
- Att få vara frisk, och att barnen får vara det och utvecklas bra och att skolan och alltihop funkar. Det är väl det jag önskar mest.