Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Från slumkåkar till betonggetto

När tårdryparen "Rännstensungar" i ny version blir "Förortsungar" har Söders slumkåkar bytts mot Fittjas betong.
Cornelis snälle konstnär har blivit hårdrockare och den som fick ögonen att tåras allra mest - flickan i rullstolen - är nu en flykting.

Bildtext 1: Bildtext 2:

Bildtext 1: Bildtext 2:

Foto:

Stockholm (TT Spektra)2006-01-21 06:00
"Rännstensungar" har tidigare filmats två gånger, men det är utan tvekan versionen från 1974 som de flesta ser framför sig när de hör namnet. Det är en lätt Dickensinspirerad historia om en rullstolsbunden föräldralös flicka som tas om hand av konstnären (Cornelis Vreeswikj), som motarbetas av den elaka kärringen (Monica Zetterlund) och får hjälp av den goda socialassistenten (Anita Lindblom).
Men filmen hade inte bara tre av Sveriges mest kända artister i rollistan, den hade också låtar som "I min lilla, lilla värld av blommor" och "Räkna de lyckliga stunderna blott". Alla i publiken lipade kanske inte, men det gjorde å andra sidan inte alla som såg "Barnen på Frostmofjället heller".

Flykting från Somalia
I "Förortsungar" flyttas vi från Stockholm på 1900-talet till förorten Fittja på 2000-talet. Flickan i centrum är inte längre handikappad, hon är flyktingen Amina från Somalia. Hotet kommer inte längre från det sociala utan från Migrationsverket. Cornelis konstnär är utbytt mot hårdrockaren Johan (Gustaf Skarsgård) och Jennifer Brown filmdebuterar som socialsekreteraren Janet.

Proletariatet
Idén till att göra en ny version av "Rännstensungar", eller åtminstone ta avstamp i den, kommer från Ylva Gustavsson som skrivit manus och som också regisserar tillsammans med Catti Edfeldt.
- Det som fascinerade mig var att filmen utspelade sig i en värld som jag hört väldigt mycket talas om från mina far- och morföräldrar. Alltså om proletariatet som fanns då, människorna som hade väldigt lite. Jag har helt enkelt tolkat om den till nutid och skrivit en egen historia om en miljö där människorna lever lite i undantagstillstånd. Rännstenen finns i förorterna i dag, säger Ylva Gustavsson.

Politiskt korrekt
Uttalanden av det slaget, liksom hela filmen, kan säkert komma att kritiseras för att vara alltför politiskt korrekt, men det bekymrar henne inte.
- Jag beskriver bara den värld jag själv lever i. Om någon vill tolka det på något speciellt politiskt sätt så får det stå för den personen.
Gustaf Skarsgård hade inte sett "Rännstensungar" när han tog rollen. Det hade däremot Jennifer Brown, berättar hon i filmstudion i Bromma där det fortfarande återstår ett par veckors inspelningar.
- Jag har jättesentimentala minnen från filmen när jag var liten och jag älskade den. Att det är musik med gjorde det mycket lättare, det är ju något jag känner till. Skådespeleri däremot är fortfarande väldigt abstrakt för mig, även om jag börjar lära mig och förstå. I dag är jag skitglad för att jag tackade ja och gick igenom provfilmningen, säger hon.

Raggarmorsa
Musiken i filmen är inte bara med, det är en lika viktig del av "Förortsungar" som den var i föregångaren och vi pratar inte bakgrundsmusik här. Jennifer Brown drar loss på den lokala pizzerian. Sanna Ekman, som spelar taskig raggarmorsa, sjunger "det har ju fan inte hänt ett skit sen Elvis" innan hon hämtas av Boppers Peter Jezewski i en Cadillac.
- Jag har ett musiknummer där jag går upp och dansar och sjunger på ett bord. För mig är det jävligt kul. Det är mindre prestigefyllt eftersom det inte är mitt vanliga gebit, säger Gustaf Skarsgård.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om