Första boken, Gertrud på daghem, skrev Siv Widerberg när dottern fick plats på daghem och det inte gick att låna en enda bok om dagis. Sedan dess har hon fortsatt skriva med inlevelse om barns verklighet, om utsatthet och om solidaritet, om barn som bryr sig och försöker göra något åt det som är fel. När flyktingströmmarna ökade och allt fler barn levde med utvisningshot riktades Sivs antenner åt det hållet. Så handlar till exempel hennes senaste roman, Den långa sömnen, om en flicka i sjätte klass som intresserar sig för Ramijr, den nya pojken som av någon anledning alltid är så arg.
Hon förälskar sig på avstånd men inser efter hand vilka fruktansvärda upplevelser han bär med sig från sitt hemland.
Hjälpte flyktingar
Även privat har Siv Widerberg satsat mycket kraft på att hjälpa och stödja barnfamiljer på flykt. Var kommer engagemanget ifrån? Hon vet inte, men hon växte upp i en familj där det var självklart att bry sig. Och hon minns när en släkting kom som flykting från Tyskland 1939 och flyttade in med sin lille Ragnar hos den då åttaåriga Sivs familj i Bromma.
- När det kom flygplan så skrek han i högan sky och sprang ner i källaren. Då förstod jag plötsligt vad det var att ha varit med om krig och att vara flykting.
Inspirerande barn
I tioårsåldern kom Siv över en bok som hette De skotska tvillingarna. Tvillingarna kommer på en skogvaktare med tjuvjakt och avslöjar honom. De lyckas helt enkelt åstadkomma något genom sitt engagemang och sin kreativitet, och i dag tror hon att det var den boken som inspirerade hennes författarskap.
- De är så duktiga de här barnen, och så roliga. Om jag inte hade varit ett engagerat barn så hade jag väl inte tyckt att de här skotska tvillingarna var så märkvärdiga, men det tyckte jag.
Oron en drivkraft
Språket har hon fått mycket beröm för, och fortfarande kan recensenter häpna över hur en gammal dam kan beskriva och tolka ungdomar så väl. Men själv tycker hon att det blir allt svårare att hålla sig uppdaterad.
- Barns och ungdomars språk i dag kan vara lite svårt att hänga med i. Jag menar, man kan inte hålla på att skriva "fuck you". Slang blir dessutom fort inaktuellt så det gäller att tänka sig för. Kanske är det bland annat därför det går så mycket långsammare för mig att skriva i dag.
Vad kan du ångra?
- Jag har ett urklipp på min arbetstavla, "Siv ångrar ingenting", ha ha. Jo, jag ångrar mycket. Jag kan vakna mitt i natten och tänka på allt möjligt dumt jag har gjort.
Är det inte paradoxalt att vara duktig på att oroa sig och samtidigt vara bra på att engagera sig i jobbiga saker?
- Kanske hör det ihop, jag vet inte.
Är det ett sätt att kanalisera oron?
- Att göra saker som man kan vara lite nöjd med, som är viktiga? Ja det kan jag tänka mig. Det är väl som det står på ett annat urklipp på min arbetstavla: "Jag tänker inte lugna ner mig"!