Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En av de sista överlevarna

Foto: JESSICA GOW / SCANPIX

Stockholm (TT Spektra)2011-06-30 03:00

Hans liv vore exceptionellt även utan tiden i nazisternas koncentrationsläger. Nu fyller Sioma Zubicky 85 år, men han fortsätter oförtruten att föreläsa för skolelever.

Det finns mycket man vill höra Sioma Zubicky berätta om. Hans extraordinära livshistoria bjuder på stoff för ett oändligt antal artiklar - vilken vinkel ska man välja?

Kanske den om cirkuspojken, som föddes på Cirkus Busch i Berlin 1926, växte upp bland hästar och akrobater och levde turnéliv i Europa. Kanske den om det musikaliska underbarnet, som spelade på varietéer i 1930- och 1940-talets Europa, försörjde hela sin familj med sitt xylofonspelande och fick uppträda för barnkungen Peter II och hans hov i Jugoslavien.

Den vuxne musikern är förvisso också intressant - vem skulle inte bli nyfiken på hur det var att turnera och arbeta med artister som Edith Piaf, Maurice Chevalier och Josephine Baker? Eller för den delen historien om cirkusbarnet som aldrig gick i skolan, men som ändå lärde sig åtta språk i den internationella uppväxtmiljön och som slutade som chefredaktör på Stockholms socialförvaltning?

En miljon unga
Men allt bleknar i skuggan av Förintelsen, som är ständigt närvarande i Sioma Zubickys liv. Som 17-åring deporterades han till Auschwitz tillsammans med sin mor och sin elva år yngre bror, som båda gasades ihjäl efter ankomsten.

Själv överlevde han drygt två års umbäranden i Auschwitz och Dachau. Upplevelserna återkommer som mardrömmar om nätterna och som ett ständigt tankearbete om dagarna. Han läser alltjämt mycket, målar, skriver och försöker förstå mekanismerna bakom människans ondska. Föreläsningarna i skolor har blivit ett sätt att bearbeta erfarenheterna och vända dem till något konstruktivt. Sioma har hunnit föreläsa för cirka en miljon ungdomar genom åren.

- Under mina föredrag brukar jag säga att "du kanske inte kan förändra världen, men du kan förändra din egen värld: och på så vis förändrar du också hela världen". Dessa möten med ungdomarna ger mig mycket - de ger mig liv.

Levande nummer
Vid snart 85 års ålder besöker Sioma Zubicky fortfarande skolor, om än med ålderns rätt numera varken utomlands eller ens utanför Stockholmsområdet. Han brukar visa numret som nazisterna tatuerade in på hans arm i lägret, och påpeka att eleverna tillhör den sista generationen som kommer att få se ett "levande nummer". Överlevarna börjar försvinna, och många av dem har till skillnad från Sioma heller aldrig orkat berätta om sina upplevelser under förintelsen.

Om man lever med dina unika erfarenheter, är det inte lätt att bli isolerad i dem?

- Naturligtvis. Det är alldeles riktigt, och på något sätt är jag glad åt den isoleringen, för jag orkar mindre och mindre.

Vad kan du känna dig nöjd med i ditt liv?

- Ärligt talat, jag känner mig nöjd med mitt liv och har min familjs kärlek. Det är något att vara tacksam för. Eller hur?

Fyller: 85 år den 1 juli 2011.

Familj: Hustrun Inger, tre barn och fem barnbarn.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Aktuell: Ständigt aktuell som föreläsare om sina erfarenheter av Förintelsen. "Det är min livsuppgift och ger mig mening att leva."

Bakgrund: Växte upp i en cirkusfamilj i Berlin, xylofonspelande musikaliskt underbarn som turnerade i Europa. Deporterades till Auschwitz som 17-åring 1943. Återvände efter befrielsen till musiklivet i Paris, och uppträdde bland annat med Maurice Chevalier, Fernandel och Edith Piaf. Kom till Sverige på turné med Piaf 1947. Blev svensk medborgare och så småningom även journalist. Utkom 1997 med boken Med Förintelsen i bagaget. 2004 berättade han om sina erfarenheter för tyska ungdomar i presidentpalatset i Berlin, på inbjudan av dåvarande förbundskanslern Gerhard Schröder. Det resulterade i boken Spiel, Zirkuskind, spiel.

Priser: 1997 års antirasistpris av Ungdom mot rasism. Mottog 2004 pris från Stiftelsen hela Sverige - Artister mot nazister för sitt arbete.

Så firar jag födelsedagen: "Jag tycker varje dag är första dagen på resten av mitt liv. Med andra ord är varje dag är en födelsedag som jag firar."

Senast lästa bok: "Imre Kertész Mannen utan öde som jag har läst om."

Senast sedda film: "En film med Barbra Streisand, där hon var mycket söt, från den tid då hon demonstrerade mot Vietnamkriget."

Så rensar jag tankarna: "Det är en svår fråga. För om man inte har givit samvetet semester så tänker man ofta på de fel som man har gjort i livet, och de är inte få. Och i synnerhet som jag inte är religiös och varken kan se fram emot himmel eller helvete, så är tankarna en uppmaning om att göra bättre än tidigare."

Motto: "Om jag inte bryr mig om mig själv, vem gör då det? Om jag bara bryr mig om mig själv, vem är jag då? Om jag inte bryr mig om andra nu, när då?"

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om