Eliza blir en riktigt svår utmaning för Alexandra

Hur översätter man uråldrig cockneyslang till svenska utan att det blir pilsnerfilm eller "Söderkåkar" av språket? Det är en av flera kniviga frågor som sysselsatt ensemblen på Dramaten inför premiären på George Bernard Shaws "Pygmalion" den 22 januari.- Pjäsen är verkligen 100 år gammal. Den skrevs innan kvinnan fick rösträtt, när hon var tvungen att gifta sig för att bli myndig. Pjäsens Eliza är väldigt mycket ett offer, hon gråter och brölar - så tar det sig inte uttryck i dag. Vi har fått göra vår version av "Pygmalion" och översätta till i dag, konstaterar Alexandra Rapaport.Själv har hon fått rådbråka sin språkliga förmåga. Hur pratar 2010-talets Eliza? Som en tjej uppvuxen i Rinkeby eller Tensta? Eller som någon med rötterna i Rosengård? Alexandra Rapaport fastnade till sist för förortsskånskan, men med en alldeles egen intonation och vokabulär.- Det är inte klingande skånska jag pratar, nu har det blivit ett Elizaspråk som är helt min egen version. Ger smakprov
Hon ger ett smakprov på caféet där vi sitter. Sänker automatiskt tonläget, bräker fram en nästan helt obegriplig tirad, som får de andra besökarna att förvånat titta upp från sina lattemuggar.- Jag får jobba lite på det, men jag tror att jag har en musikalitet i mig som gör att det funkar. Det roliga med dialekter är att det händer så mycket i kroppen, med hela ens hållning, när man pratar. Och Eliza, hon har ganska dålig hållning...Vid det här laget är Alexandra Rapaport rätt van vid sceniska metamorfoser. Under sin skådespelarkarriär har hon spelat rockmorsa i "Tsatsiki"-filmen, miljöminister i tv-serien "Kronprinsessan" och trasig knarkartjej i Peter Birros "Neil Armstrong var aldrig på månen".- Skådespelaryrket är lite "Pygmalion" i sig. I bästa fall genomgår man ju något slags transformation. Det är kanske därför det är så roligt att få en roll som också gör det.Men är det inte lätt att tappa bort sig själv efter alla förvandlingsakter?- Nej, för jag har en egen kärna. Jag har en ganska oneurotisk hållning till mitt arbete, jag tillhör inte dem som måste varva ned med en bärs efteråt. Jag har ett barn som ska få en normal och harmonisk uppväxt, det går före allt.Hon har alltid haft en stark integritet, ogillar att uttala sig om sitt privatliv eller om sina ståndpunkter i olika frågor. Men tvåårige sonen Elmer kan hon inte låta bli att nämna, med stor värme och kärlek i rösten.- Jag vill att han ska känna att hans föräldrar var där och såg honom under hans uppväxt, vi ska vara där, så är det bara. Jag har jobbat mycket, men på något konstigt sätt har vi fått ihop det.Som yrkesarbetande småbarnsförälder har hon inte särskilt mycket fritid, men får hon tid över går hon gärna på bio. Nyligen såg hon Andrea Arnolds prisade film "Fish tank" om den bångstyriga tonårstjejen Mia som bor med sin ensamstående mamma i ett deprimerande höghusområde.- Den har något gemensamt med det vi berättar om, fast den är socialrealistisk medan vi gör komedi. Värmen är väldigt viktig när man skildrar en underpriviligierad samhällsklass, man måste göra det med kärlek. Jag fick så jäkla ont i hjärtat av den här tjejen i "Fish tank" och kände att det är en sådan tjej som Eliza är.

Information till våra läsare

Eliza blir en riktigt svår utmaning för Alexandra

Sceniska förvandlingar är vardagsmat för den som spelat allt från strikt politiker till knarkarbrud. Men rollen som Eliza i "Pygmalion" visade sig vara en större utmaning för Alexandra Rapaport än väntat.