- Inte har det blivit bättre, men det var väl bra att vi försökte i alla fall, säger Anders Linder om sitt engagemang för miljön.
Han är utmattad, men inte uppgiven. Lite senare under intervjun påpekar Anders Linder att åtminstone kunskapen vad gäller miljöfrågorna har nått ut.
- Polletterna trillar i en rasande takt, vare sig vi vill det eller inte. Det pågår ett fantastiskt arbete i sex miljarder hjärnor just nu.
Grädde på moset
Anders befinner sig på Öland där han varit i princip hela sommaren tillsammans med sambon Anna som även varit en nära arbetskamrat under många år. Mellan vilodagarna har det blivit en del spelningar med lokala jazzband. Dessutom har barn och barnbarn varit på besök.
- Barnbarnen är grädde på moset. Men i dag har den siste åkt och vi har bara sjunkit ihop. Att vara daghem från halv sju på morgonen till halv tio på kvällen är ... ja, det är ju bra att vi är två.
Annars är det nog energi som många tänker på när de ser Anders. Även om han trappat ner på jobben finns många engagemang kvar. Och ämnena hänger ofta ihop med det som alltid drivit honom framåt - nedsmutsningen av jorden, ojämställdheten mellan män och kvinnor och andra orättvisor.
Att plattformen skulle bli scenen var däremot inte självklart. Anders, som sedan de tidiga ungdomsåren spelat i jazzband och närapå blev popidol, utbildade sig till arkitekt. När han fick "ett riktigt jobb" på Stadshuset i Stockholm tänkte han att det var dags att sluta med uppträdandet. Men så en dag kom Suzanne Osten, som då jobbade för Fickteatern, upp på kontoret. Hon skulle sätta upp en pjäs om vilka som hade makten i samhället, om det var politikerna eller kanske tjänstemännen?
- De spelade pjäsen på Centralen. Och jag tänkte ’nämen, det är ju precis det där jag vill göra’. Jag ville inte vara någon makthavare och tjänsteman.
Sedan har det rullat på. Från Fria Teatern och aha-upplevelser när biologen Björn Gillberg tvättade skjortor i gräddmedlet Prädd och Marit Paulsen berättade om kretsloppen och alla tillsatser i maten. Till Kapten Zoom som i tv skulle undersöka läget på jorden. En roll som återuppväcktes på 2000-talet.
- Jag fick förmånen att komma igen på gamla dar. Nu när jag går på stan säger barnen Peo, Peo, Peeeoo. Sen kommer föräldrarna och blinkar och säger Kapten Zoom, Galaxer i mina braxer. Det är väldigt roligt att få hålla på än.