"Clownen är en antihjälte"
Clownen Manne har spridit skratt och glädje hos flera generationer. Som bäst känns publikkontakten som ett kärleksmöte, framhåller Manne af Klintberg. Bakom framgången ligger hård träning i att skapa roliga situationer mitt i vardagen.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Fastän Manne under sin clownkostym är avgjort slankare än sin rödnästa namne, förenas de av en del gemensamma drag.- När jag sminkar mig och går in i rollen låter jag femåringen i mig styra. Samtidigt har mitt överjag förhöjd medvetenhet. Clownen är dock korkad och fattar långsamt. Jag fattar snabbare.Det var inte direktörspappan som förordade yrkesvalet, inte heller drömde Manne själv om att bli clown. På sin höjd kunde han tänka sig att bli präst, bagare eller indianhövding. Det var dövföreningen i Östersund som bönade och bad 27-årige Manne, vars ena dotter är döv, att hitta på en föreställning. Till slut gav han med sig. Men under den första och andra föreställningen upplevde han förvirring.- Den tredje gången släppte det. Allt föll på plats och jag kunde höra vad publiken sa.Älskar publiken
Med åren har bekräftelsebehovet ersatts av en annan drivkraft: ögonblick av fulländad symbios med publiken.- Dessa lustfyllda, flyende sekunder är som små droppar av honung, som en drog.Lustkänslan kulminerar under Parkteaterns föreställningar i juni i Stockholm.- Jag älskar Parkteaterns publik. Den här publiken har ingen gräns och de behöver inte stanna om de inte vill. Med dem känns det som ett kärleksmöte. Det är det 33:e året, så kärleken verkar vara ömsesidig.Men kärleksmöten, liksom alla framträdanden, fordrar ständig träning, såväl fysisk som mental. Kroppen sköter Manne genom regelbunden motion, nyttig mat och noll alkohol. Han mediterar flitigt. Resten av den mentala träningen utövar han ute på stan, genom spontana samtal med folk.- Jag börjar med en blick. Sedan lägger jag mig i ett samtal utan att bli tillfrågad. Om det inte funkar, ber jag om ursäkt. Annars fortsätter jag och då kan roliga situationer uppstå. Precis som clownen Manne skapar jag mig ett underläge för att inte verka hotfull, lite dum och snäll.
Namn: Manne af Klintberg.Fyller: 65 år den 28 juni 2010.Gör: Clown, alltså barnkulturarbetare.Bor: Stockholm.Familj: Hustrun och livskamraten Karin, teckenspråklärare. Barnen Juli, Maria, Olle och Anders. Barnbarnen Hjalmar, Algot och Alvar.Aktuell: Uppträder i Stockholms parker med föreställningen Uppåt väggarna under juni månad. Vid hans sida medverkar dottern Maria och sonen Olle.Karriär i korthet: Debuterade som clown med föreställningen Min bror! Min bror! 1972. Bland barnprogrammen han ledde i SVT 1974-1986 kan nämnas Halvfem. Han är ordförande i organisationen IPA Sweden-Barns rätt till lek, som verkar för att barn ska ha möjligheter att leka. Bland många utmärkelser förlänades han Riksteaterns Statyett 1990, Cirkusakademiens Årets Charlie 1990, Stockholms Stads S:t Eriksmedalj 1997 och Sveriges Dövas Riksförbunds Guldtecken 2002.Så firar jag födelsedagen: Med att anordna "pensionärsdans" med sommarbuffé.Om att uppnå den allmänna pensionsåldern: "Att passera 65 är en lustifikation. Jag tänker inte stå med brödsmulor och mata duvorna i parken. Jag fortsätter så länge det finns efterfrågan."Favoritfilmer: "Många. Fest i byn (Jacques Tati) visar klassisk komik och har stor förståelse för yrket."Läser: "Allt möjligt, för det mesta läser jag det min fru har läst."På nattduksbordet: De fattiga i Lodzs av Steve Sem-Sandberg.Fritidsintresse: Snickra stort som smått. Använda verktyg mot trä.Bästa hemmasyssla: Matlagning.Favoritplats: "Den tar jag med mig."Favoritmusik: Folkmusik.Saker som engagerar: "Jag kan inte tåla orättvisor mot barn."Styrka: Envis.Svaghet: Djävligt envis.Blir lycklig av: Mycket - publiken, dansa till folkmusik. Överst kommer barnbarnen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!