Cecilia Ljung blev känd för en bredare publik efter rollen som Klara-Fina i Lars Molins tv-filmatisering av Kejsarn av Portugallien (1992). På scenen har hon fått göra olika karaktärer och grotta ner sig i Norénsk ångest emellanåt. Men i film och tv har det sedan dess ofta varit just väna, naiva och guldlockiga kvinnoroller hon har fått. Desto gladare blev hon över en roll som kommissarie Höök för ett par år sedan.
- För det första var det en tjej i min egen ålder, och det var en kvinna som bestämde, vilket jag inte har fått göra så mycket tidigare. Det var fantastiskt roligt.
Längtan att förstå
Uppväxten i lilla Finspång, där det inte fanns några teatergrupper, gjorde att det inte var någon självklarhet att hon skulle söka sig till Scenskolan. Men det gjorde hon och kom in på första försöket. Drivkraften var en längtan efter att iklä sig andras identiteter och pröva någon annans liv.
- Att gå in i andras liv eller undersöka människor med andra förutsättningar än mina; få leva på 1700-talet eller försöka förstå någon som har dödat sitt eget barn. Det finns en sorts lust i det, en längtan, och det är ett sätt att lära mig mer om mig själv också, säger hon.
På senare år har det blivit glesare mellan rollerna och Cecilia Ljung talar om ett problem som drabbar många skådespelerskor någonstans mellan 40 och 60.
- Det finns inga roller. Jag har haft ett liv som har varit helt inriktat på att jobba. Leka med kompisar naturligtvis, men mitt arbete har varit det jag har fokuserat på. Det som har ändrat sig de senaste åren är att jag inte jobbar lika mycket. Så fort jag träffar någon kollega så pratar vi om det och nej, det finns inga jobb, säger hon.
Värsta åskvädret
- Så jag arbetar inte lika mycket som jag gjorde, men däremot har jag gift mig, säger Cecilia Ljung som svar på frågan hur hennes liv ser ut nu.
- Det är otroligt härligt, att jag kom till en punkt i livet när jag vågade släppa in honom. Jag sa att jag har fokuserat på arbetet tidigare, men det fanns kanske flera skäl till det. Kanske vågade jag inte se vad som fanns och ta till mig det. Det har jag vågat nu och det är fantastiskt.
Bröllopet hölls på parets skärgårdsställe, med stort kalas, vitklädda gäster och det värsta åskvädret i mannaminne, "Det var som ett häftigt fyrverkeri".
Vad har du för framtidsdrömmar?
- Att få fortsätta med mitt yrke och ha så mycket jobb att jag inte behöver fundera på det, det är min dröm. Jag vill jobba, och jag vill vara på landet med min man.