Arg språkglädje i hätsk debatt
Miljonsvenska, blattesvenska eller bara sexistiskt pojkslang?Förortens eget språk debatteras just nu hätskt på kultursidorna.
Bildtext 1: Bildtext 2: Bildtext 3:
Foto:
I ena ringhörnan: litteraturprofesssorn Ebba Witt-Brattström och journalisten och chefredaktören Åsa Mattson. I andra ringhörnan: redaktionen för tidningen Gringo.
I mitten står bland annat författaren Alejandro Leiva Wenger, som välkomnar ett ifrågasättande av Gringos motiv och ser Witt-Brattström trampa åtskilliga förortsbor på tårna.
Första ronden: I en tv-debatt om skolpolitik kritiserar Ebba Witt-Brattström regeringen som hon menar är rasistisk som satsar på hemspråksundervisning framför svenskundervisningen. Ett av hennes uttalande retar upp redaktionen på Gringo: "Regeringen signalerar till våra nya svenskar att det räcker om de lär sig lite lagom blattesvenska så att de kan slå upp ett stånd och sälja bananer i Rosengård."
Låtsasannons
Gringo, som lanserat begreppet miljonsvenska för att höja statusen, svarar med en låtsasannons på låg nivå: "Witt-Brattströmska kompaniet söker språkfascister. Du! Ja, Du. Det är Dig vi behöver. Under förutsättning att Du vill bevara Sverige svenskt i ordets mest ariska bemärkelse (É)". I en debattreplik i Dagens Nyheter förtydligar sig Gringos redaktion. Problemet är, menar man, att miljonsvenskan har låg status och att det visar hur omvärlden ser på de som bor där den talas. Miljonsvenskan är viktig för identiteten.
Vanemässigt gnällande
Språkprofessorn Ulla-Britt Kotsinas, som skrivit åtskilliga böcker om slang, tror att Ebba Witt-Brattström är fel ute med sitt överklassperspektiv. Kotsinas vänder sig mot det vanemässiga gnällandet på invandrarungdomar.
Långdragen process
Men det är inte heller att bara bestämma sig för att höja statusen. Det är en långdragen process, säger Ulla-Britt Kotsinas som ser tydliga likheter med Ekensnacket i Stockholm för hundra år sedan, som till slut togs upp av svenskan.
- Ungdomar i alla tider har opponerat genom att använda ett språk som de vuxna inte tycker är riktigt. Situationen för de här ungdomarna är ju svårare, eftersom det syns på de flesta att de har en annan bakgrund.
Andra ronden: En krönika i Stockholm City av Nima Daryamadj får journalisten Åsa Mattsson att ondgöra sig över att förortsslangen är full av sexism, våld och homofobi. I en bisats nämner Daryamadj att ordet guss - nyligen upptaget av Svenska Akademiens ordlista - låter väldigt likt det persiska ordet för prutt. Åsa Mattsson tar det för ännu ett exempel på kvinnoförnedring, och efterlyser gussar (tjejer) från förortskulturen i debatten.
Knappast sexistiskt
Alejandro Leiva Wenger är inte sen att påpeka att guss härrör från turkiskans kiz (tjej) och knappast är sexistiskt. Slang står inte i motsättning till språklig kompetens, menar han. Och han får medhåll av Ulla-Britt Kotsinas:
- Gång på gång har grupper i föraktade områden upplevt att man ser ner på deras språk. Då blir ungdomarna frustrerade. De allra flesta ändrar sitt språk, när de är mogna för arbetslivet har de också lärt sig uttrycka sig på andra sätt.
Tredje ronden: Ledarskribenterna enas. Att kalla förortssvenskan för framtidens språk är en myt som bara förortsungarna förlorar på, skriver Expressens politiske redaktör PM Nilsson. DN:s ledare ger Ebba Witt-Brattström rätt i sin önskan att svenska språket ska få en starkare ställning i skolan. Precis som PM Nilsson menar DN att hotet knappast är Rinkebysvenskan, men DN ser ett helt annat hot - engelskan.
Trevlig gotländska
Grunden för den spretiga debatten är i slutändan språket och man kan undra hur oeniga debattörerna egentligen är. Språket är nyckeln till arbetsmarknad och till integration. Svenskundervisningen i skolan är viktig.
- Men vi måste också vänja oss vid att svenskan kan låta annorlunda. För 40 år sedan skrattade vi åt dialekter från landsbygden. I dag tycker vi gotländska låter trevligt även om vi inte begriper ett dugg. Det handlar om att förstå budskapet och om att vilja förstå, säger Ulla-Britt Kotsinas.
Så jobbar vi med nyheter