Som om han inte visste vad som står i hans redan omskrivna memoarbok "Från min loge på Dramaten".
Börje Ahlstedt har berättat, journalisten Lena Katarina Swanberg har skrivit eftersom hans egen text fick underkänt av förlaget.
Thommy Berggren och Ernst-Hugo Järegård beskriver han som posörer både i boken och under intervjun. Johan Rabaeus överklassursprung gör honom till en omöjlig motspelare. Lena Endres intuitiva spelstil däremot tilltalar Börje Ahlstedt mycket.
Anekdoter
Men framför allt bjuder memoarboken på anekdoter från ett snart 50-årigt yrkesliv. Och trots att han godkänt innehållet skiljer sig bokens berättelse ibland från det han säger nu.
Även privat har han använt sig av sin skådespelartalang. I boken berättar han om hur han under strålningsbehandlingen av sin prostatacancer blev irriterad över bristen på empati och medkänsla från en självsäker narkosläkare som misslyckades med att ge honom ryggmärgsbedövning.
Ahlstedt sitter med naket underliv i vad han beskriver som en gynekologstol på Radiumhemmet. Han begär att få bli nedsövd. När han vaknar vill han hämnas. Han spelar förlamad till följd av ryggsticken och lyckas sätta skräck i hela avdelningen innan han, den förstörda Dramatenskådespelaren, till slut, börjar vifta på tårna.
Slutar med konflikt
Memoarbokens slut blev inte vad han tänkt sig. Där beskrivs Ahlstedts senaste uppsättning, "Darwins kapten", som slutade i storkonflikt mellan honom och några av de andra skådespelarna. Teaterledningen lade ner uppsättningen i förtid.
Regissören Staffan Roos hade hoppat av redan i ett tidigare skede. Kollegorna tyckte att Ahlstedt tog över i stället för att låta den nya regissören göra sitt jobb.
- Henning Mankell skrev rollen för mig. Då tar jag ett självpåtaget ansvar för att produktionen ska vidare, det är möjligt att Gunnel Fred och Thomas Hanzon hoppade av på grund av den överväxel som jag lade in av ren nervositet. Jag är den förste att förstå om de inte orkade med min angelägenhet, mina motorer som bygger på revanschbegär och på mina rötter i arbetarklassen.
Led svårt av exem
Både i boken och under intervjun återkommer Börje Ahlstedt till just revanschlusten, till uppväxten som son till en skurtant, vars hårda arbete husets hyresgäster aldrig såg. Fadern var arbetslös och led svårt av eksem.
Kanske kan det tyckas vara en alltför enkel förklaring till elakheterna mot Peter Harryson under SVT:s "Stjärnorna på slottet", något Ahlstedt beskriver med ånger i boken.
Har inte revanschbegäret avtagit i takt med dina framgångar?
- Jo, men när konflikten kommer vaknar det, då kommer gamle Börje med oanade krafter från arbetarklassen och med starkt engagemang för teater. Då blir folk uppenbarligen rädda, som man blir för människor som menar allvar.
För allvar är det. I boken beskriver Ahlstedt sitt teaterkall med närmast religiösa övertoner. Han kan inte förstå kollegor som småpratar innan de ska in på scenen, själv sitter han tyst och ensam i sin loge på Dramaten.
- Vi finns till så kort stund. Vet man det finns det bara en sak att säga: "passa på och lev ut då, kom inte med försvar och undanflykter." Varför bli nedtryckt? Jag måste stå för mitt liv.