Egentligen skulle filmen handla om manlighet. Engagemanget väcktes när Zanyar Adami jobbade som redaktör för antologin Pittstim - 15 berättelser om att vara kille.
Men under de tre år som det tagit att färdigställa Gerillasonen har saker och ting förändrats. Zanyar har skaffat familj vilket väckt nya frågor om den egna bakgrunden. Om föräldrarna som skickade sin son ensam till Sverige när han bara var fem år, och kanske främst om pappa Taher som aldrig sade ett knyst om det han varit med om som gerillasoldat i Kurdistan.
- I filmen finns en vändpunkt då jag och pappa åker till Kurdistan. Mitt syfte var att intervjua gerillasoldater om manlighet, men i stället blev det en historia om mig och min pappa och en lång försoningsprocess där jag fick gå igenom hur kriget påverkat mig och min familj, berättar Zanyar.
Tycker du att det är svårt att berätta om detta för andra svenskar som bott här i många generationer och som aldrig kommit i närheten av ett krig?
- Ja, jag märker att folk kan ha svårt att relatera till det. Krig är något som man ser på film eller tv. Har man däremot upplevt det så finns det inga ord för det - det sitter i kroppen.
I dagarna har Gerillasonen haft premiär i Stockholm, Göteborg och Malmö och om några månader kommer den att sändas i en något kortare version på Sveriges Television.
Vad gäller filmandet har Zanyar fått blodad tand och i framtiden finns planer på att göra långfilm. Parallellt anlitas han även som föreläsare i frågor som mångfald, jämställdhet och humanism. Samma ämnen som blev startskottet för Zanyars karriär och som ständigt fortsätter att engagera och bli till nya idéer och nya projekt.
Ett av de första var magasinet Gringo som handlade om de ständigt förbisedda: unga i multikulturella förorter. För det belönades Zanyar med Stora Journalistpriset. Men projektet höll bara i drygt tre år innan det gick i konkurs.
- Företagsledare är inte riktigt min grej. Jag vill ju förändra världen. Och nu har jag ju hittat filmen som är det kraftfullaste verktyget för det.
Ett år innan konkursen fick du frågan om vad Gringo är om fem år. Ditt svar var då: "Då är vi ett stort imperium! Jag ser inga gränser."
- Ha ha, shit alltså. Det var ett rätt skönt storhetsvansinne. Jag hoppas att jag får det igen snart. Hybris är bra.