I lördags arrangerades Börsjödagen vid Stjärnvik utanför Finspång.
– Det är många i Finspång som har någon typ av koppling till gården och vi får väldigt mycket frågor om den. Börsjö har en väldigt intressant historia som vi vill lyfta fram, säger Björn Andersson, som ägt gården tillsammans med Gunvor Edlund i 20 år.
Historiekunskapen stod Torsten Strand och Hans Gustavsson för.
– Jag ska berätta framförallt om De Geers relation till Stjärnvik från 1500-talet fram till 1750. Mina förfäder har varit anställda på Stjärnvik, så jag har kopplingar till gården, säger Torsten Strand.
Börsjö såldes 1750 till De Geer och då ändrades namnet till Stjärnvik.
Hans Gustavsson har gjort en imponerande utställning om gården och brukets historia. Den innefattar bland annat en jättetavla, sju meter lång och fyra meter bred, som visar det gamla bruket.
– Det är roligt att hålla det här vid liv. Syftet är att spegla gården och berätta om bruksmiljön vid Stjärnvik, säger Gunvor Edlund.
– Vi har velat återskapa gården så mycket som det går, påpekar Björn Andersson.
För att besökarna skulle få en större inblick i hur det var förr i tiden var smedjan igång, där smederna demonstrerade smideskonst, åktur med häst och droska anordnades och Carl Ekmans nyrenoverade vagn från 1850 visades upp.
– Vi vill att folk ska få se hur verktygen användes förr i tiden. I dag tillverkar jag mest ljusstakar. Det här är mitt "gubbdagis" och jag är tacksam att jag får använda verkstaden här vid Stjärnvik, säger smeden Arne Carlzon.
Bengt Carlsson är en av eldsjälarna som ligger bakom renoveringen av Carl Ekmans vagn från 1850. Det ligger tusentals timmars arbete bakom renoveringen.
– Jag svarar på de frågor som folk har om vagnen. Vi har kört den med häst också och den fungerar alldeles utmärkt, säger Bengt Carlsson.
Vid Stjärnvik har det under årens lopp förekommit en mängd olika verksamheter som cementtillverkning, tegelbruk, schoddyfabrik (där lump revs till stoppningsmedel), kraftverk, benkvarn, fruktodling och handelsträdgård.
Björn Andersson driver fortfarande ett företag i Gävle och har under de 20 åren som gården varit i parets ägo pendlat flitigt mellan Gästrikland och Östergötland.
– Upprustningen och driften av en sån här gård kräver mycket ekonomiska insatser. Men jag är en ung 66-åring, konstaterar Björn Andersson.