Tidigare i veckan berättade Mary-Ann Ekström den spännande och fascinerande historien om hur jakten på arbete och försörjning tog den lilla familjen från Kiruna ut i världen och över haven. Mary-Ann Ekström har ett långt förflutet inom den fackliga och politiska arbetarrörelsen i Norrköping. För några år sedan avslutade hon sitt lönearbete som ombudsman i Pensionärernas riksorganisation PRO.
Den här dagen var hon inbjuden av Norrköpings Stadsbibliotek för att hålla föredrag under rubriken "Vi som var barn i Sovjetlandet". Ett fyrtiotal människor bänkade sig i lokalen "Mellanrummet" för att lyssna på föredraget och för att - som det visade sig - se på en film som Mary-Anns son Kalle Färm spelade in 2007 då Mary firade jul hemma hos familjen Ekström och Färm i Norrköping.
Mary-Anns morfar hade svårt att hitta arbete i Kiruna och begav sig likt många andra över till USA för att söka lyckan där. Han fick arbete i en gipsgruva och kunde efter ett halvår skicka hem en biljett och pengar så att hans hustru kunde komma efter. Mormodern åkte tåg med ett litet barn genom hela Sverige och båt från Göteborg till Ellis Island i New York. Där höll hon på att bli fast. USA ville inte släppa in henne; en ogift kvinna med ett barn. Med hjälp av svenskättade kontakter lyckades dock morfadern få loss hustrun och barnet från förvaret och de kunde efter några veckors fördröjning förenas ute på den ort där morfadern arbetade och bodde. Och barnet; ja det var förstås Mary-Anns mamma Mary.
Familjen utökades i rask takt. Det var bra med jobb. Familjen skaffade sig en T-Ford. Barnen lärde sig engelska. Men 1928 slog depressionen till på allvar i USA. Mary-Anns mormor och fyra barn for hem till Kiruna igen. Fadern kom efter.
Det var dåliga tider i Kiruna också. När det kommunistiska Sovjet värvade yrkesarbetare i det tämligen kommunistiska Kiruna så slog morfadern till på ett tvåårskontrakt för arbete på Kolahalvön. Marys familj - nu fyra barn och två vuxna - var med i den första stora gruppen "Kirunasvenskar" som for till Sovjet. Marys pappa var inte kommunist utan mer av en arbetskraftsinvandrare. Andra som reste över var mer besjälade av att vara med och bygga upp "arbetarstaten" Sovjet.
På Kalle Färms film berättar Mary om att hennes pappa var driftig och lyckades ta sig hem innan terrorn slog till på allvar. I Kiruna var motsättningarna hårda. I filmen berättar Mary om hur hennes pappa - efter ett möte på Folkets Hus där han talat uppriktigt om situationen i Sovjet - blev hårt uppvaktad av lokala kommunister som bokstavligen tog honom i kragen och anklagade honom för att sprida lögner om Sovjet.
Många blev rädda och tystnade, sa Mary.