En härlig vinterdag vid Sörsjön smakar väl aldrig fel...
Som två Michelingubbar gav vi oss i väg till Sörsjön för att hitta de lyckliga skidåkarna och vi letade och letade och fann - pulkaåkare i massor.
Foto: Titti Olovsson
Mannen heter Michael Brinneby och har kvar miniskidorna av nostalgiska skäl sedan massor av år tillbaka.- Det är hur kul som helst att åka och man behöver inte ens ha pjäxor, det går bra med vilka skor som helst. Miniskidor är underskattat, säger han och glider iväg i backen mellan pulkaåkande barn.Vi är tacksamma för att han slet sig från familjeträffen och korvgrillningen där hans fru och hennes två systrar med sina respektive och de totalt sex döttrarna fortsätter att dricka varm choklad och njuta av det fantastiskt vackra vinterlandskapet.
Fast det var inte en sån skidåkare vi hade tänkt oss, så vi bestämmer oss för att leta vidare. Men det är inte lätt att hitta några långfärdsskidåkare i Sörsjöns friluftsområde. Det är som att folk helt enkelt inte kan stava till skidåkning.Då plötsligt, när vi tar oss ner på parkeringen får vi syn på dem. Stavarna alltså. Och vi springer fram utan minsta rädsla för att drutta på ändorna och med andan i halsen når vi stavarnas ägare innan de gett sig av.Ursäkta om vi stör, vi kommer från Folkbladet och har letat efter skidåkare i en evighet, får vi prata lite med er?- Ja, men det är altid en tävling och aldrig en lek när vi är ute och åker skidor, säger Anita Rosenquist och skrattar.Det tar en stund innan jag förstår att hon skojar. Visst åker de skidor ibland, en gång om året i fjällen och så hemmavid när vädret tillåter, men något tävlande är det inte frågan om.
När jag tittar ner på Anitas mans skidor upptäcker jag att prislappen sitter kvar.- Jag köpte dem igår, säger Göran Rosenquist och skrattar han också.På det hela taget är det ett skrattande sällskap vi råkat på som förutom Anita och Göran består av Fredrik och Kerstin Mård.De tänker sig en tur på minst fem kilometer och tycker absolut inte att det är för kallt ute, vi gissar att det är ungefär minus sju grader, utan menar att de får upp värmen snabbt. Och efter att de värmt upp genom att åka och posa för Folkbladets fotograf fick de till slut ge sig ut i spåret.Och vi kunde sätta oss i bilen och åka vidare med rosiga kinder, utan benbrott. Glada och nöjda över att lyckats hitta de lyckliga skidåkarna.
Så jobbar vi med nyheter