– Ja, jag är egentligen en riktig stadsgrabb. Jag har aldrig bott så här förut så man får väl prova sig fram, säger Dennis Oscarsson medan han snyggar till på tomten runt huset, som ligger granne med bageriet i Sonstorp. Hit flyttade han och hustrun Angelica i december förra året,
– Det var min måg som köpte huset åt oss, han tyckte att vi skulle bo här. Nu ska jag köpa det av honom. Här finns både swimmingpool och bastu. Det blir riktig bra. Nackdelen är väl att det passerar mycket tung trafik precis utanför, tillägger han.
Flytten gick från Gamla Lasarettsområdet i Norrköping. Angelica som ännu inte är pensionär jobbar kvar i Norrköping och pendlar varje dag.
– Det enda jag kan sakna är att gå och ta en öl någonstans. Som det är här måste man ta bussen. Ska jag åka och handa så blir det till Norrköping, säger han.
En bit utanför Sonstorp, med adress Sonstorps bruk, bor sedan i september förra året Gabriel Mörner med hustrun Josefin och snart två år gamla dotter Lovisa. Herrgården med det gigantiska bostadshuset och tillhörande flyglar går inte av för hackor. Här bodde tidigare Gabriels föräldrar Carl-Gustaf och Agneta Mörner. De har flyttat in i ett hus lite längre bort.
– Och vi flyttade från Stockholm hit, det var planerat sedan lång tid att jag skulle ta över företaget, mina två syskon var inte intresserade. Vi driver främst skogsbruk men har även lantbruk, dock inga djur, säger han och bjuder in på sitt kontor som ligger i en av flygelbyggnaderna.
Gabriel Mörner driver även en juristbyrå, Argum, ihop med bland annat hustrun Josefin. Huvuddelen av verksamheten ligger i Stockholm, men numera har Josefin, som jobbar heltid med den verksamheten, även ett kontor i samma flygelbyggnad som maken Gabriel, hemma på gården.
Redan som 13-åring flyttade Gabriel Mörner hemifrån för att gå på internatskolan Lundsberg. Där blev han kvar tills han tagit studenten. Han får frågan hur det var att ”sticka ut” lite på den lilla orten Sonstorp:
– Det var ingen konstig, man hade sina kompisar och vi lekte. Sedan gled vi ju lite i från varandra, som man gör när man börjar på gymnasiet och så.
För Gabriels del blev det senare studier till jägmästare på Ulltuna i Uppsala
När han nu återvänt med sin familj till miljön där han växte upp konstaterar han att det blev en omställning.
– Det är skillnad att bo här som vuxen mot när jag var barn. När jag var liten hade jag ju inget direkt ansvar, det var föräldrarna som såg till att det fungerade. Nu däremot är det jag och Josefin som måste planera för att få det att gå ihop. Det är så klart också en stor skillnad att flytta från Stockholm hit. Har vi glömt en liter mjölk är det ju inte bara att gå ner till affären. Det krävs att vi har bil, säger han.
– Men nu börjar vi nog landa här. Det är en fantastisk förmån att få vakna till fågelkvitter i stället för motorljud. Och vår dotter går på ett av de två dagis som finns i Sonstorp med närhet till naturen, tillägger han.
Josefin, som har sina rötter i Borås och som aldrig egentligen bott på landet, ger sin beskrivning av sitt nya liv på gården:
– Det är som ett gratis spa.
På andra sidan Sonstorp, i ett gult trähus bor lantbrukare Per Frännek med sin hustru. Han driver familjegården Fränntorp.
– Jag är uppvuxen i grannhuset här, säger han och pekar på ett grått hus med blåa dörrar. Bonde blev jag först 1975, efter att jag utbildat mig till lärare, men jag började aldrig jobba som det.
I stället tog han över gården och är nu fjärde generationen. I motsats till många andra lantbruk har gården fortsatt med mjölkproduktion. För tio år sedan byggdes ladugården till och med ut och i dag finns ett 70-tal mjölkkor.
– Man får inte backa vid minsta motstånd, förklarar Per med ett skratt, när han får frågan vad som fått honom att inte ge upp, när det varit kärva tider.
Tanken är att sonen Markus ska ta över gården framöver.
– Jag har vetat att jag ska bli bonde sedan jag började gå. Jag tycker om det här jobbet, det är allsidigt, säger han och fortsätter sedan att rengöra en av gårdens traktorer som ska få ett av sina däck lagade
Och Per fortsätter att se ljust på framtiden.
– Det finns numera en positiv politisk vilja att jordbruksproduktionen i landet ska öka genom en ny livsmedelstrategi. Så länge ingen motbevisar det, tror jag på det, säger han.
