Det var förskolläraren Anette Rising och fritidspedagogen Ingela Wåhleman Andersson som kom på idén efter att inspirerats av en tv-dokumentär, där fyraåringar flyttade in på ett äldreboende.
– Vi har båda en bakgrund inom vården och vet hur värdefull och viktig kontakten mellan äldre och barn är, åt båda håll. Barnen kanske inte har mor- eller farföräldrar på nära håll, säger Ingela Wåhleman Andersson.
– Det mesta vi gör inom förskolan kan vi även göra med äldre, påpekar Anette Rising.
Kontakt togs med Hällestadgården, som omgående tackade ja till utbytet. Skogsgläntans förskolebarn har vid flera tillfällen besökt Hällestadgården för att göra saker tillsammans med de äldre, som till exempel boule, gympa, måla och sjunga. Förskolebarnen har ibland tagit lådcyklarna till de olika träffarna i Hällestad.
I onsdags var för första gången som de gjorde tvärtom. Då fick de äldre åka buss från Hällestadgården och besöka Skogsgläntans förskola.
– Jag tror vi är först med det här i kommunen. Nu vet jag att Storängsgården fått tips om det här och ska göra något liknande, säger Anette.
Vad betyder det här utbytet för de inblandade?
– Det livar upp. De äldre sover bättre, man får en aktivitet i vardagen som ger energi, säger Ingela Wåhleman Andersson.
– Barnen får lära sig empati för andra människor. De får en inblick i hur det kan vara att leva med olika sjukdomar, säger Anette Rising.
Det sjöngs, utövades olika uteaktiviteter och käkades lunch tillsammans. 80-årige Ulf Karlsson spelade spel med femåringarna Vera Diseus och Elsa Svensson.
– Det här är jättetrevligt och betyder mycket. Det är så roligt att träffa barn, då håller man sig ung. De är så duktiga och sjunger så vackert. Jag har själv sju barnbarn, säger han.
– Det är kul att göra roliga saker ihop. Jag har till exempel fått kasta bollar i ett paraply, säger Vera Diseus.
– Det är roligt. Jag har fått åka med en av de äldre och fått styra en permobil, säger Elsa Svensson.
Utbytet sker ungefär en gång i månaden.
– Jag skulle gärna vilja att det här samarbetet utvecklas ännu mer. Helst skulle jag se att vi kan göra det oftare. Man måste brinna för de äldre för att göra det här, och vi som har jobbat inom vården har sett hur mycket kontakten med barn kan betyda för deras mående, konstaterar Anette Rising.