I höstas ställdes grisproducenterna Thord Båtsby och Håkan Gängenberg inför ett vägval: storsatsa på grisarna eller lägga ner. Efter analyser av räntor, omvärld och grispriser valde de att dra i handbromsen.
- Och tack vare att vi gjorde det så pass tidigt som vi gjorde klarade vi oss från konkurs. Hade vi väntat till i dag hade vi aldrig kunnat sälja våra grisar och gått i konkurs, säger Thord.
Han och brodern Håkan är, som de säger, födda in i grisproduktionen i Båtstorp och när deras pappa lade av tog de över. De senaste tio åren har de varit Finspångs enda grisproducent där 340 suggor varje år producerat 8 000 smågrisar. Och med grisar hade de tänkt jobba tills de blev pensionärer. För tre år sedan investerade de tre miljoner kronor i två nya grisningsavdelningar. Men livsplanen ändrades alltså radikalt i höstas.
- Det går inte att jobba med det här längre. Tyvärr. Vi kan inte konkurrera med andra länder där de inte har samma djurskydd och lika höga produktionskostnader som här, säger Thord.
- Vi har en regering som har tagit fram de här reglerna. Våra grisar har det bäst i hela världen men det fungerar ju inte när man handlar billigare griskött från andra länder, fyller Håkan i.
Ohållbar ekonomi
En "moralist katastrof" kallar bröderna det hela. På 1990-talet fick de 26 kronor kilot för smågris. Nu är det nere på 14. Plus ökade omkostnader. Matematiken är därmed enkel.
- Det rimmar väldigt illa!! Det är synd och skam att utvecklingen har blivit som den blivit. Varför ska vi äta skräpmat när vi har en bra produktion? undrar Håkan.
Beräkningar visar att 40 procent av den svenska grisproduktionen kommer slås ut på kort sikt.
- Händer något ute i Europa är vår självförsörjningsgrad katastrofal! Kom inte och skyll på oss då, säger Thord.
Helst skulle bröderna se att alla grisar hela världen fick samma goda djurskydd som svenska grisar.
- I vissa länder kapar man svansarna, vilket gör att det går att ha fler grisar på mindre yta utan att de börjar äta på varandra. Det är förbjudet i Sverige, säger Thord.
- I Sverige har vi ett helt härke från länsstyrelsen som kommer och räknar vartenda halmstrå. Det är bra, men tillsynen kostar och vem är det som får betala för den? fortsätter Håkan.
Oro för Sverige
Bröderna vill varken kalla sig bittra eller förbannade. Bara besvikna på att den svenska grisproduktionen håller på att slås ut. Nu har de sadlat om och hjälper just nu till med nybyggnationen av en ladugård i Skärvinge. Sedan har de skog som de tänker förädla.
- Vi har flera ben att stå på. Som bonde måste man vara allkonstnär, säger Thord.
- Vi är inte oroliga för vår egen del. Men för Sveriges, säger Håkan.