Ett par hundra meter in på Grytgölsvägen i Sonstorp på höger sida ligger en gammal cementfabrik. Sedan några år tillbaka har skogen tagit över platsen. Den dagen jag hade förmånen att vara där så omgavs jag av sisådär en miljon träd; mestadels tallar och granar. Vid sidan av Anette och Anders Rising som äger bolaget Östergötlands Skogsvårdstjänster som flyttat in i cementfabriken, fanns här också riksdagsledamoten Magnus Oscarsson (KD) från Ödeshög, flera unga män från södra och östra Polen och kommunpolitikerna Marie Johansson och Per-Olof Hårsmar från KD i Finspång.
Anette arbetar till vardags på förskolan men den här dagen har hon tagit semester för att kunna vara med i samtalet med politikerna. Anette och Anders är själva inte partipolitiskt aktiva men de delar sin kristna tro och aktivitet med människor som också är engagerade i politiken för Kristdemokraterna.
De hade kallat till ett möte med riksdagsledamoten för att diskutera ”ödesfrågan” för skogsbranschen: ”Vilka ska i framtiden utföra jobben i det svenska skogsbruket?”
”Magnus Oskarsson är ett gott namn i mina kretsar. Han engagerar sig som få andra i riksdagen för småföretagandets villkor på landsbygden, för skogen, bönderna och i jaktfrågor och jag blev så glad när han sa att han kunde komma till oss idag”, sa Anders Rising när vi vandrade runt på gårdsplanen.
Sedan 2008 är Anettes och Anders företag integrerade i det större Sundins Skogsplantor AB med säte i Växjö. Anders är styrelseledamot i Sundins som omsätter runt 150 miljoner kronor (2018)
Träden i den gamla cementfabriken är ännu mycket små och iskalla. Plantorna odlas i Tyskland, Lettland och Litauen och kommer i fryslådor till Sonstorp.
”Att odla plantor är komplicerat och kräver mycket kunskap och erfarenheter. Här uppe hos oss tar sedan arbetslag med duktiga plantsättare över”, berättade Anders Rising.
Alla kommer från Polen och många av dem har släkt- och/eller vänskapsband med varandra från hemlandet.
”Vi rekryterar på det viset vilket ger bra villkor och stabilitet. Ingen vill ju rekommendera en vän eller släkting att ta ett jobb på ett dåligt skött företag med dåliga löner och villkor”, sa Anders.
Duktiga plantsättare ”tjänar bra med pengar”. Den övriga delen av verksamheten - hyggesröjning, viltskydd, med mera - är lägre lönesatt i avtalen och blir allt mindre attraktiv för säsongsarbetare från Polen.
”Folk får det bättre i Polen. Vilket är glädjande. För den svenska skogsbranschen betyder det emellertid problem. Timlönerna skulle behöva upp till runt 200 kronor för att locka bra folk att komma hit och arbeta”, sa Anders.
Som entreprenör känner han sig ”klämd” mellan facken och de stora skogsbolagen. Han känner starkt för de fackliga kraven på bra löner och villkor och han har stor förståelse för att många stora skogsbolag hela tiden strävar efter bättre lönsamhet. Anders Rising vill se ett ökat samarbete för den stora och viktiga skogsbranschens framtid.
”Politiken har ett stort ansvar. Idag känner man sig illa betrodd och ibland smått förföljd som företagare på landsbygden som oftast arbetar i de gröna och skogliga näringarna med långa avstånd, många bilar och med närhet till jakt och skytte. Byråkratin runt företagsbilar och vapen är inte anpassad till hur vi har det. Vi behöver hjälpas åt på ett bättre sätt än idag”, sa Anders Rising.
Magnus Oscarsson är väl insatt i skogs- och landsbygdsfrågor
”Svensk skogs styrka är att vi planterar tre nya träd för varje träd som avverkas. Plantsättningens kvalitet har därför en avgörande betydelse”, sa Magnus Oscarsson och lovade att fortsätta försöka bidra till en bättre utveckling.
”I grunden handlar landsbygdens och skogsbranschens framtid om mer förtroende och tillit för Sveriges alla hundratusentals skogsägare och företagare”, sa Oscarsson.