Louise Jardstål heter lämpligt nog Dahlia i andra namn. Kanske anade mor och far i Norsholm att dottern i framtiden skulle ägna sig åt blomsterhandel? Eller så slumpade det sig bara så att familjens farmor hette Dahlia och att föräldrarna ville se till att det vackra namnet gick vidare i generationerna? Hur som helst så driver Louise Jardstål sedan länge företaget Dahlias blommor i Sonstorp. En av de där kyliga dagarna i början av maj hade jag glädjen att få slå mig ner i ett av växthusen tillsammans med Louise för att tala om blommor och om annat viktigt här i livet. Över oss hängde en vinranka.
"Vi brukar få runt 200 klasar med blåa druvor. Lite synd att de kommer först i september. Hade vart toppen att kunna bjuda kunder på druvor", sa Louise.
I stolen bredvid mig låg Tusse, en stor och trevlig katt, bördig från Norsholm likt sin matte. Ett par meter från oss övervakade Louises "arbetskamrat" vinthunden Gaston vårt samtal. På ängen bredvid oss betade de två alpackorna Pimpinella och Flora, i hönshuset satt myskankan Arne och inväntade mördarsnigelsäsongen och i stallet stod "tre och en halv häst".* Lägg därtill två pojkar i tidig förskoleålder, en dotter i övre tonåren och den händige och uppfinningsrike maken Johan. Louise Jardstål har kort sagt mycket att stå i redan innan allt jobb med de tusentals plantor och blommor som ska vattnas, omvårdas och helst försäljas.
"Arbetet drar igång i slutet av februari och pågår några dagar in i juli. Eftersom jag måste vattna och sköta plantorna varje dag så har jag öppet för kunder varje dag under säsongen", berättade Louise som i unga år utbildade sig till sömmerska. Hon hade tidigare en firma där hon sydde bal- och bröllopsklänningar på beställning.
"Det närmaste sömmerskeyrket jag kommer nu är att jag har vävt sjalar och plädar av alpackornas ull", sa Louise och skrattade.
Hon och Johan - som är barnfödd i Sonstorp - träffades på en hästhoppningstävling i Vetlanda. De blev snabbt ett par och började leta efter en gård.
"1997 skrev vi på köpeavtalet till gården här. Huset hade stått tomt ganska länge. Den enda värmekällan var kakelugnar och det fanns inget rinnande vatten i huset", berättade Louise.
Hon arbetade som säljare på bland annat Jysk, Viberga och på Ur & Penn. När familjen utökades med första barnet kändes det motigt med handelns arbetstider.
"Vi började spåna om att vi kanske skulle kunna driva någon form av trädgårdsrörelse här hemma vid gården? Det som gjorde att jag valde sömmerskeutbildningen var framförallt ett starkt intresse för färg, form och skapande. Kanske kunde det intresset lika gärna riktas mot plantor och blommor? Så fick det bli. Jag började så smått och har väl gjort alla fel som är möjliga att göra", sa Louise och skrattade till.
Skrattet är aldrig långt borta under vårt samtal. Hon har ett hårt jobb och allt är inte kul. Så är det för Louise som för många andra. Det avgörande är attityden. Kan man le åt sig själv med lite distans så går det mesta lättare.
Hon visar mig runt i de tre växthusen på sammanlagt 1000 kvadrat. Många blommor har slagit ut och färgprakten är stor. Här finns ett stort parti dahlior (förstås), kanske tusen pelargoner och mängder av petunior och begonior i olika utföranden och färger. För att nu bara nämna något.
"Det är en mäktig känsla att gå runt här och veta att jag har pillat med varenda en av alla de plantor du ser här", sa Louise.
Hon förklarar för mig att en fördel med att vara en liten aktör är att hennes blommor har det "halvbra och är halvstressade."
"Här hos mig har de det ungefär som de kommer att få det hemma hos kunderna. De vattnas med slang uppifrån och är vana med mänsklig kontakt", sa Louise.