Till höger ser vi Asylen, invigt 1928. Där bodde de svårast " sinnesslöa ",ofta inlåsta och isolerade från den övriga anstalten och resten av samhället.
Området är Storängen och vi ser också längre ner det som nu heter Hagaskolan.
På Storängen bodde på den tiden detta kort togs flera hundra människor, här fanns också ett jordbruk vid Alboga, skomakeri och skolhem.
All personal bodde på anstalten och kost och logi ingick i arbetet förutom en mindre kontant avlöning. Promenader var vanligt förekommande och detta gjordes i långa led med patienterna, ofta väldigt unga i anstaltskläder, i långa led med en personal i början på ledet och en i slutet. Att gå till staden gjordes inte så tidigt, man ville ju inte visa upp patienterna.
Höjdpunkten på året var julen då de intagna kunde få ett paket hemifrån, skördefesten i september bryter också tristessen. Det kommer att dröja ända till 1968 innan människor med de handikapp som Storängen vårdar får mänsklig status, då kommer omsorgslagen med allt vad den innefattar i hjälp och stöd. Men vad många av dessa människor fick utstå i pennalism och förnedring under 1930-40 talen det tror jag ingen av oss kan förstå.