Det skriver Margareta Hasselmo, tidigare anställd på Riksantikvarieämbetet, nu pensionär, i ett brev till länsstyrelsen. Hon har under senare tid vandrat i Söderköping, en stad hon känner väl sen tidigare genom sitt arbete. Nyligen gav länsstyrelsen henne i uppdrag att inventera staden eftersom en revideringen av riksintresset Söderköping pågår och ska vara klart någon gång i vår.
– Under mina promenader i stan fastnade jag för det här huset i nyklassicistisk stil. Det byggdes som ett tvåvånings bostadshus över ett medeltida stenhus med källare. Det finns kvar än idag i form av en hög grå sockel, medan resten av huset är byggt i sten och putsat i gul spritputs, säger Margareta Hasselmo. Med stor entusiasm beskriver hon varför just det här huset borde få en byggnadsminnesförklaring:
– I början på 1800-talet var detta det enda profana stenhuset i staden tillsammans med rådhuset och de båda husen skilde sig från de dominerande trähusen genom sin resning och storlek.
Och huset är som sagt ett tidigt bevis på det uppsving som kanalen och kurhotellet medförde och som bland annat innebar att en ny arkitektur föddes. 1855 köpte staden huset av von Horn och bostadshuset blev stadshotell och gästgiveri. 1910 stod sedan det ännu ståtligare grannhuset klart och övertog rollen som Stadshotell. Senare återgick von Hornska huset till att bli bostadshus. Sedan 1970-talet är tandläkaren Anders Dahl ägare. Han är jätteglad att det finns ett förslag på att göra hans hus till byggandsminne.
– Det skulle innebära ett rivningsförbud och det är framför allt det jag är ute efter. Nu är bara fasaden skyddad och jag är rädd att en ny ägare skulle vilja riva huset och sedan bara se till att fasaden får ett liknande utseende som idag. Jag kan tänka mig att det skulle vara frestande att riva huset efter som det lutar rätt ordentligt. Det är 85 centimeters lutning på golvet! Men jag vill att huset ska få stå kvar som det är. Det är ett fantastiskt hus, säger Anders Dahl.
På länsstyrelsen har man precis fått in brevet från Margareta Hasselmo. Därmed är frågan väckt och det har blivit ett ärende hos länsstyrelsen:
– Men det tar ju ett bra tag innan det kan bli byggnadsminnesförklarat. Först måste vi utreda fråga och sedan avgöra om vi håller med förslagsställaren eller inte, säger antikvarie Berta Ekstrand Amaya på länsststyrelsens kulturmiljöenhet.