På vägen fick man veta ett och annat om påskens seder. I förbifarten erinrade påskkärringen också om, att påsken för många är en kristen högtid. Det var ändå ett rätt så generöst medgivande från en, som själv står i begrepp att kvasta iväg till Blåkulla för att lära trollkonster av Satan själv.
Här fick man nu höra om påskriset, smällarna – och om påskharen, som vi trott vara en tysk skapelse. Men här tog oss nu påskkärringen långt tillbaka i tiden, till antikens tidevarv.
Där trampade jägarjätten Orion sönder äggen för en liten fågel. För att bättre kunna hålla sig undan, förvandlades den då av gudinnan Ostara till haren Lepus..
Men våren efter sörjde den lilla haren så intensivt att inte längre kunna lägga ägg. En utandning av gudinnan fick den då att omedelbart nedkomma med tre små ägg – ett rött, ett grönt och ett blått.
– Och varje vår lägger nu haren de där tre äggen, förklarade påskkärringen, som för övrigt var identisk med Marinella Rolfart från Papanella berättarteater.
Till slut skulle hon så flyga iväg på sin kvast – men måste fördenskull först högst upp i kyrkans klockstapel, som hon också fått nyckeln till. Men där fanns nu tråkigt nog också ett hänglås ditsatt. Så det gick inte alls.
Mycket besviken över detta var femårige Benjamin. Han hade så mycket sett fram emot att få flyga iväg med häxan.