200 000 fotbollsplaner. Någon hjälper oss att räkna ut att det är två Vikbolandet. Så mycket skog avsätter Södra skogsägarnas medlemmar frivilligt för att vi ska nå det nationella miljömålet "Levande skogar" som regeringen beslutat om.
Vi är på skogsexkursion vid Tomtaholms gård, ca en mil rakt söder om Söderköping. Det är gammal kulturbygd med bronsåldersgravar och en slottsgrund från 1300-talet. Nuvarande gården har varit i samma familjs ägo sedan 1928. Nu är det Tetta Wedendal från Stockholm som äger gården som omfattar ca 400 hektar, varav 250 är produktiv skogsmark.
Tetta Wedendal har gjort en grön skogsvårdsplan där hon frivilligt avsätter ungefär en femtedel av skogen (18 procent) för naturvård.
– Det är viktigt för mig att bevara naturen och kulturvärdena, för mig själv, mina barn och efterkommande generationer här på Tomtaholm, säger hon.
För att uppnå det målet kan man inte sitta med armarna i kors. Vi står i en vacker ekhage med smultron på marken och ekoxar i stubbarna.
– Hade jag lämnat det här åt sig själv hade det vuxit igen för länge sedan.
Här gallras, huggs och inte minst betas markerna för att behålla det öppna landskapet. Tetta Wedendal har också, med EU-bidrag, anlagt en tio hektar stor våtmark, Tettingen kallad, med stora öppna vattenytor på sin mark.
Vi matas med viktiga siffror av Ingrid Levander Hofving, ordförande i Södra skogsägarnas förtroenderåd. Södra har 10 300 skogsägaret i området, varav 38 procent faktiskt är kvinnor, understryker Levander Hofving, som själv äger en skogsfastighet vid Ringarum. Södras certifierade medlemmar (enligt PEFC) avsätter åtta procent av sin skogsmarksareal för naturvård. Det är det som blir två Vikbolandet. Det sammanlagda värdet uppgår till någonstans mellan 12 och 20 miljarder kronor.
Miljörörelsen, som Naturskyddsföreningen, Skydda skogen och Greenpeace, har valt att ställa sig utanför certifieringen eftersom de tycker att kraven är för låga.
Men nu är det valår och skogsvårdslagen är ställd under debatt. Så därför vill skogsägarna visa sin goda vilja. Och det är kanske gott nog, även om miljörörelsen inte tycker att det räcker.