– Det var när vi skulle tjära klockstapeln för två år sen som det upptäcktes att en del av bjälkarna var rötskadade och i så dåligt skick att det behövde bytas ut, säger Annica Wastesson, fastighetschef på Svenska kyrkan Söderköping/Sankt Anna.
Det blev Traditionsbärarna, ett nätverk av specialister i traditionella hantverksyrken, som fick uppdraget att hugga fram de 18 meter långa stockarna som ska ersätta de gamla.
– Det finns inte så många som besitter den här kunskapen och kan göra det på ett traditionsenligt sätt, fortsätter Annica.
Mattias Hallgren är timmerman sen 1998 och har startat Traditionsbärarna. Han forskar också inom restaurationskonst och just klockstaplar är något av hans specialområde.
– Den största klockan här väger fyra ton, så de här stockarna måste hålla för mycket. Men de som står här har ju hållit i över 400 år, säger Mattias och tittar upp på tornet.
– Jag kan se vilken typ av yxa de har använt och vi kan anpassa oss efter den byggnad vi jobbar med. Det är ett detektivarbete att tyda spåren men de berättar också mycket om byggnaden och människorna som gjorde den.
Tallarna som timmermännen arbetar med är mellan 150 och 160 år gamla och är utvalda från en av stiftets äldsta skogar nära Ulrika.
– Vi åkte runt och letade en hel dag. Den här typen av skog finns knappast kvar idag, det kanske är en procent av skogen som har träd av den här kvaliteten.
Mattias är kritisk till det sätt som skog till största delen brukas idag, där allt får växa upp till jämnstora träd för att sen slutavverkas. Han talar sig i stället varm för plockhuggning, där man låter vissa träd få stå kvar för att bli riktigt gamla och höga.
– Det krävs att de får finnas kvar om vi ska kunna bevara kulturarvet. Det blir också allt mer populärt att bygga nya hus i trä. Jag hoppas att skogsbolagen sakta men säkert börjar inse att det är en bra idé med plockhuggning.
Den ovanliga synen av timmermän i centrala Söderköping och ljudet av yxor i arbete får många människor att stanna till och titta.
– Det är allt från 10-åringar till pensionärer som kommer fram och vill prata. En del äldre bara står och myser. Det finns något uppdämt behov av att se något som det var förr., säger Mattias.
Vad är tjusningen med arbetet för dig?
– Det är att jobba med ett levande material. Från att välja ut träd i skogen och se hela processen till färdig byggnad.
Han ser det som att han skapar en relation med varje stock han jobbar med.
– De här träden är lika individuella som människor. Precis som med människor får man behandla dem på olika sätt.
En av kollegorna heter Frej Wike och han har jobbat som timmer man i två år, efter att ha gått en treårig utbildning.
Vad fick dig att välja det här yrket?
– Det är att jag får jobba med det gamla, äkta hantverket, och att jag är historiskt intresserad. Sen är det roligt att hugga!
Blir det aldrig långtråkigt?
– Nej. Jag brukar utmana mig själv att alltid hugga så bra som möjligt, att alltid hugga rätt.
För Hugo Friedner, som är lärling, är arbetet helt nytt.
– Det är mycket "syra", men det är fruktansvärt kul! säger han.
Är det svårt?
– Det är jättesvårt! Både att pricka rätt och att hitta tekniken.
– Dels handlar det om att träffa rätt, dels om att hugga lagom hårt. Och om du står fel kan du få yxan i benet, säger hans handledare Thomas Hagaeus.