Vid väl valda tillfällen visas gamla tågbanor upp på Stadshistoriska museet och i helgen var de dags igen. Tågen från 60-talet tuffar fram lika raskt som om de vore producerade i går. Sven Olsson har till och med fullt fungerande lampor i sina tåg och Lars Lindh visar hur man kan få det att ryka ur loken.
– Men inte för länge, för då går brandvarnarna, säger han.
Ett tåg har spårat ur, men hjälps snabbt tillbaka in på rätt bana. Svens intresse för tåg började redan vid elva års ålder när han fick sitt första lok av sin mamma och pappa. Intresset var då starkt men uppåt tonåren svalnade det.
– Som tur var sparade mamma och pappa allt i en låda som jag sedan plockade fram när jag fick barn.
Hans son blev snabbt begeistrad, så pass att han i dag arbetar som lokförare.
Vad är charmen med just tåg?– Ja men det ser du väl, säger Sven med ett leende och en svepande gest med armen.
Lars tar varsamt upp ett litet rött tåg och håller det i sin hand. Det var hans pappa som byggde det med tändstickor till honom, och med tiden har Lars rustat upp det steg för steg. Tågintresset var inget som han kunde dela med sina barn, men när han fick barnbarn var det däremot en helt annan femma.
– Mitt barnbarn Tova har fått ett eget tåg, det var ju ingen tvekan om att hon skulle få det.
Lars visar även upp den miniatyr som han tillsammans med konstnären Leo Dobrowsky har byggt över Söderköping.
– Vi var inspirerade av det som man gör i Hamburg där man bygger lilla Europa, berättar han.