När Anders blev pensionär 2017 bestämde sig paret för att ta sin segelbåt, en Southerly 110, och bege sig ut på en långseglats.
– Vi hade närt den här drömmen att ta vägen ner genom kanalerna i Europa och kanske stanna över vintern, säger Anders.
Den 29 maj 2017 började äventyret. Då hade de hyrt ut sin lägenhet i andra hand, magasinerat möblerna och sålt bilen. Efter att ha avverkat Göta kanal gick färden vidare genom Danmark, Tyskland, Holland och Frankrike. De lämnade öppet för hur länge de skulle vara borta, och skojade om ett till fem år, men ingen av dem trodde att det faktiskt skulle bli fem och ett halvt år innan de kom hem igen.
– Men det kändes naturligt vartefter. Så här kan man ju leva! säger Ewa och bjuder på kaffe i lägenheten hemma i Söderköping.
I början av september 2017 hade de färdats via Europas kanalsystem och nådde Medelhavet genom Rhone-floden. Då hade de tagit sig genom 351 slussar, åkt genom kilometerlånga tunnlar och färdats i enorma båtlyft. Den första vintern spenderade de i Tarragona, en stad söder om Barcelona.
– Vi har generellt sett inte rört oss under vinterhalvåret, då det kan vara lite oberäkneligt väder, säger Anders.
De träffade ett tyskt par i samma ålder som de slagit följe med under resan. Under sommarhalvåret har de seglat längs den spanska, franska och italienska kusten. Åkt ut till öar som Korsika, Sardinien och Sicilien. Vintern 2019/2020 låg de i hamn i Ostia, en marina nära Rom, när corona slog till. Det gjorde att de blev instängda i båten och enbart fick gå ut om de skulle till mataffären, apoteket eller tobaksaffären. Trots att de bodde på liten yta är det ingen av dem som upplevde perioden som särskilt jobbig.
– Vi var ju i en härlig miljö så det gick ingen nöd på oss. Det enda som var jobbigt egentligen var att vi inte kunde åka hem och träffa nära och kära, säger Ewa.
När de den 3 juni 2020 fick tillåtelse att lämna hamnen fick coronapandemin faktiskt positiva effekter för Ewa och Anders. Klassiska turistmagneter som Capri och Pompeji kunde de besöka utan att trängas med en massa andra.
– Vi var nästan ensamma där. Det var en väldigt märklig situation, som gynnade oss, säger Anders.
– Men man förstod att italienarna led ekonomisk nöd av att inkomsterna från turismen försvann, säger Ewa.
Nästa corona-vinter spenderad de på Sicilien, där de fördrev en del av tiden med att göra gympa på bryggan.
– Till de andra båtarnas glädje, säger Ewa och skrattar.
Våren 2022 släppte restriktionerna och de kunde njuta fullt ut av friheten, dagarna fylldes av segling och promenader i vackra byar och städer längs den italienska kusten. Mot slutet av juni började de sin resa hemåt igen genom det franska kanalsystemet. Men den varma och torra sommaren gjorde att det snart tog stopp. I Macon, norr om Lyon, var det tvungna att stanna på grund av att vattennivån i kanalerna var så låg att slussarna stängdes ner.
– Alla seglare hamnade i samma situation så hamnarna blev snabbt fulla. Vi hade tur och fick den sista lediga platsen, säger Anders.
– Det kändes väldigt tråkigt att inte kunna åka vidare. Vi hade sett fram emot att i lugn och ro njuta av kanalsystemet. Vi hade haft lite bråttom när vi åkte ner, säger Ewa.
I oktober valde paret att åka hem till Söderköping över vintern, men nu har de åter styrt kosan till Macon för att påbörja resan hem igen.
Vad har ni för tips till de som går i samma tankar som ni gjorde?
– Våga och vinn! säger Ewa.
– Man får försaka en del i saker, men man vinner så mycket annat, säger Anders.
– Barnbarnen växer ju upp under den här tiden och den biten missar man ju lite, men man kan ha mycket kontakt via digitala medier så man inte glömmer varandra. Nackdelen med corona är att vi inte har kunnat träffats fysiskt, säger Ewa.
Många frågar Anders och Ewa hur de har klarat av att leva så nära varandra under så lång tid.
– Vi har ju valt varandra och vill ju det. En del säger att de behöver egentid, men vi har egentiden tillsammans.
Hur känns det att den här långa resan snart är över?
– Det känns tomt när jag tänker på det. Är det redan slut? säger Ewa.
– Vad fort det gick! säger Anders.
Samtidigt gläds de åt att sen kunna ägna mer tid åt att segla i den svenska skärgården.
– Det är två helt olika liv. Vi har mycket vackert kvar att uppleva här, säger Ewa.