Maria Sveland är journalist, debattör, romanförfattare. Född år 1974, i det progressiva 70-tal som hon även som vuxen hämtat inspiration från. Slog igenom som författare gjorde hon år 2007, med romanen Bitterfittan.
Om detta berättade hon inför det i vanlig ordning fullsatta loftet hos Bondens.
– Den boken innehöll egentligen inget nytt. Det var en smått oskuldsfull liten bok om en kvinna och en man, som försöker leva jämställt med barn.
– Jag hade inga som helst förväntningar på mottagandet. Men från många håll fick jag nu höra, att jag mobbade kärnfamiljen. Något som boken inte alls handlade om.
Genast i klämMen det där med jämställdheten hade visat sig vara inte så enkelt. Likadant då i vänkretsen – och, värre ändå, inte alls bara där. Flera undersökningar visade att när barnen kom, då kom också den där jämställdheten genast i kläm.
– Jag växte upp när kvinnorörelsen var aktiv. På 80-talet fick vi veta, att vi hade lika stora rättigheter som killarna. Ändå slog vi sedan huvet i glastak och betongväggar.
– Jag kallade boken Bitterfittan, trots att förlagets marknadsavdelning var emot det. För mig är Bitterfittan motsatsen till de kvinnliga martyrerna, som det finns så många av i den äldre generationen.
– En martyr gör aldrig revolution. Men det tror jag att Bitterfittan gör!
Fler anklagelserMaria Sveland var sedan ansvarig för en antologi, där kvinnor berättade om sina känslor i samband med skilsmässor – där då även rena lyckokänslor kan finnas med. Den boken ledde till ännu fler anklagelser för att mobba kärnfamiljen.
– Och det förstår jag inte heller. Den boken är ju inte ens radikal!
Under 2000-talet har något starkt negativt ägt rum på den här fronten. Enligt Sveland tycks här finnas ett samband med två helt olika händelser, som på kort tid avlöste varandra.
Våren 2005 grundades Fi, världens första feministiska parti. Entusiasmen var stor. Men bara någon månad senare kom det hårt vinklade TV-reportage, där kvinnojourerna framställdes som primitiva manshatare.
– Plötsligt fick man läsa om hur fula, lesbiska, akademiska, elitistiska, manshatande... som de aktiva i kvinnorörelsen var.
Det har väntSedan har det vänt. I bloggar, kommentarfält och anonyma mejl har hotelserna mot feminister blivit allt fler, även då rena dödshot.
– Det här blir då också till ett demokratiskt problem. Många tystnar, sade Maria Sveland..
Den här processen belyses i hennes nyligen utkomna bok om antifeminismen. En oväntad utveckling, i vad som ska vara ett av världens mest jämställda länder.