Det har förre kyrkoherden Per Kjellgren kommit fram till i sin forskning om huset.
– Jag har från Riksarkivet i Stockholm fått fram ett pergamentsbrev mellan borgaren Helga Spjuth och herr Karl Knutsson Gera, som handlar om att de byter fastigheter med varandra.
– Den ena fastigheten var tomten precis bredvid tomten med museet på. Och i pergamentsbrevet nämns att till fastigheten som Gera köpte, gränsar en tomt med själagårdshuset på. Och själagårdshuset var det här huset som idag är museum.
Vad är då ett själagårdshus?
– En själagård var en kyrklig anordning, som alltid skulle ligga nära en kyrka och det gör den ju i det här fallet, det vill säga S:t Laurentii kyrka.
– Och i den kyrkan som var kopplad till en själagård, skulle det finnas ett speciellt altare, som var ägnat åt alla själar. Och i såna kyrkor firade man sedan mässor, för de som bodde här och sedan delade man ut allmosor till de fattiga på Alla själars dag.
Så de som bodde i själagårdshus var alltid fattiga?
– Nja, det var nog människor som varit förmögna, men av någon anledning kommit på obestånd på grund av sjukdomar och annat. Då kunde man betala en inträdesavgift som hette provent, för att komma in på själagården och i och med det fick man sitt husrum och sin mat här. Ett sätt för dom att garantera sin ålderdom.
Vilka år tror du museihuset fungerade som själagård?
– Kanske från 1200-talet när S:t Laurentii kyrka byggdes, men det är oklart. Däremot är det klart att själagårdshuset försvann i samband med reformationen på 1500-talet.