Boken heter "En lantman berättar", och är tryckt i egen regi. Han skrev den efter att gården sålts, 2003, och har blivit uppmärksammad för den detaljerade skildringen av ett liv som lantbrukare.
I år erhöll han Hushållningssällskapets silvermedalj för "dokumentation kring en tidsepok inom östgötskt lantbruk". Stolt visar han upp medaljen, men också andra diplom och utmärkelser som täcker väggen i arbetsrummet: årets företagare, utmärkelse för den välskötta gården och pris för fin mjölk.
- Vi har upplevt ett fantastiskt rikt liv, säger Sigward Orsmark.
Gården, Boda Gård i Östra Ryd, har kommit och gått inom hans släkt sedan 1700-talet. Själv är han uppvuxen där. När modern dog, sålde fadern gården.
Senare köpte Sigward Orsmark tillbaka den. Han hade då hunnit med att studera vid Vara och Gripsholm folkhögskola, göra lumpen, att gå på lantbruksskola i Strängnäs och Ulltuna samt träffa Ingela - hans livskamrat.
Byggde mönstergård
- Det är nog många äktenskap som kommit till genom SLU, säger Sigward.
Sedan ungdomen, liksom Ingela och många andra som växte upp på landet, var han medlem i SLU - Sveriges lantbruksungdom. Där började hans politiska intresse, och han gick en rad utbildningar via Centerpartiet. Partiet satsade på honom, och han blev senare invald i kommunfullmäktige.
Efter giftermålet med Ingela 1969 tog de över Boda Gård.
- Det handlade ju om Ingela ville. Jag tänkte ju att det vore roligt om den kom tillbaka i släkten. Men det viktigaste var ju om hon ville bli bondmora. Man kan säga att hon valde mitt liv.
- Det har jag inte ångrat en enda dag, säger Ingela.
Gården som då var förfallen rustades upp. Sigward hade även besökt en gård i Englang och hämtade inspiration därifrån. Som mest hade de 230 nötkreatur och 220 hektar mark.
- Vi byggde upp en helt ny gård. Det sas att det var en mönstergård. Vi hade visningar och studiebesök, berättar Sigward.
Svårt att sälja
Sigward och Ingela fick fyra döttrar. Men ingen av dem ville ta över gården. Sigward förstår döttrarnas val.
- Det kan vara en stängd tillvaro, men också en speciell frihet. Vi vandrade mycket och drömde om hur vi skulle utveckla gården. Men de har det bra, det är annat som gäller nu.
Dock kände han en viss tomhet och bitterhet när inventarierna auktionerades ut och andra bönder tog maskinerna och åkte hem.
- Jag trivs bra här, avslutar Sigward Orsmark. Faktiskt längtar jag inte tillbaka, det var slit och hårt arbete.