– Intresset för arkitektur, färg och form finns i släkten, men det var när jag bodde i Japan som mitt arkitekturintresse verkligen vaknade. Där testar man gränser, säger Lina Gregersdotter.
Hon hade egentligen tänkt jobba som tolk och översättare men när det inte fanns jobb som det bytte hon bana helt. I stället började hon läsa fysisk planering i Karlskrona. Sen dess har hon jobbat både inom kommunal och privat sektor, bland annat inom Stockholms stad och som konsult på White arkitekter, WSP och Ramböll. I grunden är hon planarkitekt, vilket innebär att hon ägnat sig åt översiktsplanering och detaljplaner. Den 3 maj började hon sin tjänst på Söderköpings kommun.
– Traditionellt sett har stadsarkitekten varit en husarkitekt. Ofta en äldre man med mycket synpunkter. Men den rollen har ändrats ganska radikalt idag, säger Lina.
Jobbet som stadsarkitekt handlar mycket om hur man vill utveckla en stad och kommun och där kommer Linas vana att ha en dialog med många väl till pass.
– I min tidigare roll har medborgardialog och samtal med politiker och organisationer ingått. Jag ska kunna prata med allt och alla och det är något jag verkligen brinner för, säger hon.
Hennes jobb innebär i praktiken att vara rådgivare till politikerna och kommunens tjänstemän, i allt från hur staden ska utvecklas i stort till detaljfrågor kring färger och former på hus.
Det är viktiga frågor för en stad, anser du att du har mycket makt?– Det är viktiga frågor absolut, men makten ligger hos politikerna. Jag kan bara rådgöra om hur de bör tänka.
Är din uppgift svårare i en stad som Söderköping, men mycket skyddsvärda kulturmiljöer?– Både ja och nej. Det finns mycket fasta ramar, i och med att det finns en lagstiftning som talar om vad du får och inte får göra med en kulturmiljö, men också stor potential att lyfta upp kulturmiljön.
Lina Gregersdotter kommer närmast från en tjänst på länsstyrelsen i Östergötland och har hängt med i debatten kring flera samhällsbyggnadsärenden i Söderköping. Ofta står förtätning mot bevarande av kulturmiljöer. Ett exempel är det planerade bygget vid Brunnsparken.
– Jag vill inte gå in i specifika detaljer, men generellt kan jag säga att det går inte att bevara allt. Man måste också utveckla och i vissa fall komplettera.
– Man får inte glömma att kommunen har ett politiskt mål om att växa och en vision om att bli en boendekommun, då gäller det göra kloka avvägningar.
Hur vill du att staden som växer ska se ut?– Jag är allergisk mot pastischer, alltså när man försöker efterlikna miljön. Det blir bara en fasad. Jag tycker det är viktigt att en stad har årsringar och att vi kan visa att "det här är 2018 års bebyggelse". Det är tråkigt om det blir för slätstruket, ibland måste man våga sticka ut hakan också.
Lina betonar att kommunen är stor och att skärgården också ingår i stadsarkitektens uppdrag att utveckla. Det betyder för den skull inte att den ska exploateras.
– Inte nödvändigtvis. Det handlar mer om att förvalta det som finns och få fler åretruntboende så att bygden blir levande. Det kan också innebära att förbättra möjligheterna för både äldre och ungdomar som vill bo kvar där.
Vad var det som lockade dig hit?– Att stadsarkitekt är en så bred roll och att den ger mig möjlighet att grotta ner mig i arkitekturen. Söderköping är ju en liten pärla!