”Att du fick tusen fall, du har kallat mig en skorvot skävel! Guds fem under!”. Ja, om någon hördes fara ut i en sådan harang på medeltiden betydde det i regel att personen i fråga var präktigt arg, eller förbannad som man kan också kan uttrycka det. Även ord som sjutton och tusan har sin grund i medeltidens svärande men dessa finns fortfarande kvar ibland oss, även om de knappast har kvar sin forna laddning. Betydelsen av att vara en skorvot skävel har däremot gått förlorad under seklernas lopp.
Om någon så kallade dig för ballskräppa, snorslev eller långhäger på 1600-talet var det nog läge för dig själv att ilskna till. De betyder nämligen i nämnd ordning pung, otuktig kvinna och övermodig person.
Om detta kommer Ulla Stroh Wollin, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet att föreläsa på torsdagskvällens Retro-föreläsning på Stinsen. Hon ska bjuda på en tidsresa i svordomarnas värld och tala om vem som svor hur och vad det säger om gångna tider. Och vad hände sen med de uttryck som var populära i det förflutna?
Inträdet är gratis så är man intresserad av svordomar och historia, gå dit för "sjutton".
Bakom Retro står Kulturkontoret/Medeltidscentrum och S:t Ragnhilds Gille i samarrangemang med Folkuniversitetet.