– Jag har aldrig drömt om att skriva men jag har länge tyckt att någon borde skriva ner mina föräldrars berättelser som vi berättat som sagor i generationer. Jag trodde nog att något av mina barn skulle göra det men nu blev det jag själv, skrattar Gunnel Antoniusson.
Tillsammans med dottern Karoline Antoniusson, som tecknar äventyren, har hon skrivit sin första bok och fler uppföljare är redan nästan klara.
– När barnen var små berättade jag de här historierna som i grunden hänt på riktigt. Pappa var rädd om både djur och natur. Jag minns en gång då han skulle tröska klöver. Det var så många humlor kvar i klövern så han gick ut och viftade bort dem, körde en liten bit och så ut igen. När jag kom fick jag gå före tröskan och skrämma bort humlorna, berättar Gunnel Antoniusson.
Samma sak var det då humlorna höll på att drunkna. Då gjorde morfar barkbåtar åt humlorna som de kunde sitta på.
– Det var många små saker han gjorde och ibland såg vi det bara, som om han gjorde det lite i smyg och inte riktigt ville visa oss allt, berättar Karoline Antoniusson.
Gården utanför Söderköping finns fortfarande kvar i familjens ägo. Morföräldrarna hann vara med och höra en del av sagorna innan de gick bort.
– Pappa tyckte jättemycket om sagorna och det känns bra att han hunnit läsa och vara med om det. Då vet vi att han gillade böckerna, säger Gunnel Antoniusson.
Böckerna har blivit ett familjeprojekt där alla varit med och hjälpt till på något sätt.
– Vi kallar dem mormor och morfar i böckerna för då kan alla barn tänka sig in i det, som om det var deras egna mor- eller farföräldrar.