Här fick herr Jonasson sitt hår friserat

För att vara riktigt säker på var rivningen av dessa byggnader ägde rum, jag gissar på att året var 1934, begav jag mig idag på min dagliga promenad just hit där dagens bild utspelar sig. Vi befinner oss på Skönbergagatan och numret är idag nr.15. Jag går in på bakgården och ser förundrat på dessa hus som nu skall ge plats åt ett trevåningshus som står klart 1935, ett under av modernitet med värme, fina kök och tvättmöjligheter. Till och med WC inomhus, tänka sig att slippa gå ut kalla vinterkvällar för att gå på dasset! Denna fina byggnad står ännu kvar och innehar bl.a. en lokal där herr Jonasson en gång i månaden får sitt hår friserat och fint! Ett par karlar på det vänstra taket håller på att montera ner takpannorna, undrar just hur många år dessa pannor har skyddat tak och byggnader från fukt och väta? Tänk att i dessa hus, som också hade affärsverksamhet mot gatan, bodde familjer i små spiselrum , med i de flesta fall stora barnkullar. Jag ser på timrets kondition och även konstruktion att det kan härröra från 1700-talet. Timmer fungerar ju så att det sällan ruttnar utan kan hålla sin spänst under många hundra år. Men nu är alltså tiden inne att släppa fram den nya som under 1930-talet förändrar vår stad på många sätt med nybyggnation med allt som detta innebär. " Va står du denna nera å fantiserer om!" En av karlarna har fått syn på mig. "Äh, jag bara tänker på hur det skall bli" svarar jag. " Han ska nog se att dä ordner sä" svarar den andra personen på taket. Jag går sakta ut på Skönbergagatan, ett besök väntar på det trevliga caféet i precis i närheten.